Det har visat sig genom historien att människan har en förmåga att anpassa sig, något som även nu händer när ett nytt coronavirus med början år 2020 har smittat och spridit sig bland medborgare över hela världen.
En smittspridning som har utvecklats till en pandemi har de facto förändrat tillvaron utöver det vanliga.
Ur samhällssynvinkel har pandemin resulterat i nya rutiner och skyddsåtgärder för att undvika smittspridning, sjukdom, lidande och död. Man har därför utfärdat restriktioner och rekommendationer som skyddar medborgare så mycket som möjligt från pandemin. Allt ifrån isolation, distansering till öppna förhållanden mellan medborgare har blivit en realitet.
Det ställer krav på individnivå ifråga om ansvar, tänkande och beteende utöver det normala.
Jag noterar även att delar av systemtänkandet i samhället har förändrats under pandemin och undrar om det kan leda till en större omställning av samhället ?
Jag har skrivit många tidningsartiklar under flertalet år om systemtänkandet och möjligheten att ställa om samhället till en ny modell med nya systemlösningar, vilka kan lösa många av de växande problemen med den nuvarande samhällsmodellen. En hel värld är medvetna om problemen men förmår inte lösa dem.
Enligt min mening kräver det ett nytt systemtänkande och en utveckling av nya modeller med systemlösningar som baseras på resursoptimerat tänkande.
Många viktiga samhällssektorer och tillämpningsområden som transport, utbildning, handel, etc kan med nya systemlösningar rätt utformade leda till enorma förbättringar av resursanvändning, effektivitet, resultat, service etc, vilket skulle höja nivån på samhället långt över vad som idag är möjligt.
Hela frågan om miljö- och klimatproblemen skulle till stora delar gå att lösa med ett sådant angreppssätt.
En av de tydligaste omställningarna under pandemin är väl hur organisationer med kontor och skolor världen över började använda distansoberoende lösningar när pandemin riskerade sprida smittan med många täta och nära medborgerliga kontakter. Distansoberoende arbete och virtuella lösningar är exempel på resursoptimerat tänkande som har visat sig fungera, även om många lösningar varit oplanerade och därför inte optimala.
Den strategin kan man utveckla och tillämpa i en mer storskalig omställning av hela samhälle inom alla sektorer.
Samhällsplaneringen och samhällsbyggandet kommer att påverkas när man lärt sig att tänka nytt, samt utvecklat nya modeller med systemlösningar där användningen av den moderna informationsteknologin blir en viktig del tillsammans med optimalare nyttjande av resurser.
Samhällskrisen har tydligt visat på en förändringsbenägenhet hos medborgare över hela världen. Den förmågan bör man ta vara på och gå vidare med i en samhällsomställning för framtid som inkluderar nya hållbara modeller och system.