I mars, under lodjurens parningstid, pågår troféjakten på lo i Sverige. Även utländska troféjägare är, mot en avgift på 400 kronor som betalas till Naturvårdsverket, välkomna att delta. Troféjakten bedrivs med hjälp av hundar, och lodjuret jagas ofta upp i träd där hon blir en lätt måltavla för jägarna.
Det är svårt att könsbestämma levande lodjur, vilket leder till risk för att dräktiga honor dödas, trots att de ska vara fredade. Endast 13 procent av den svenska befolkningen stödjer jakt på lodjur, men riksdagen är lodjursfientlig och prioriterar jakt över bevarande. Sverige har ökat tilldelningen av lo trots hoten mot arten, och detta går inte ihop med EU:s artskyddslagstiftning. Genom att underminera dessa lagar hotar Sverige sitt eget naturarv.
Mänsklig förvaltning av naturen har därtill lett till en överbelastning av klövdjur vilka orsakar stora skogsskador. Lodjuret kan reglera klövdjurspopulationer, och därmed värna skogen, vilket stärker den biologiska mångfalden, skogsindustrin, och alltså rikets välfärd. Också lantbruket skulle gynnas av fler lodjur. Betesskador orsakade av hjortdjur på lantbruksgrödor kostar enorma belopp. Dessa skador skulle minska markant med fler lodjur. En större lodjursstam skulle dessutom bidra till att hålla bestånden av bytesdjur starka och friska, och minskade klövdjurspopulationer skulle innebära färre trafikolyckor.
Även om lodjur kan orsaka ekonomiska skador i renskötselområden finns alternativa ersättningsmodeller. Utanför dessa områden står lodjur för endast obefintlig ekonomisk skada. Trots detta fortsätter politiker och myndigheter att stödja ett högt jakttryck på lo, och går därmed ett fåtal jägares ärenden. Svensk viltvård präglas av rätten till jakt, trots att levande lodjur ger stora ekonomiska fördelar. Detta står i motsats till vetenskapen, folkviljan, och EU-lagstiftningen. Sverige måste överge sin jaktinriktade förvaltning av lodjur och i stället erkänna lons värde för landet.
Den som vill värna lodjuret uppmanas att kontakta riksdag, länsstyrelser, och Naturvårdsverket, och visa var folket står.