Sveriges klimatmål är för låga

Sveriges klimatmål är inte för höga. Tvärtom, de är alldeles för låga och räcker inte för att uppfylla våra åtaganden i Paris-avtalet.

Så länge bränslen är billiga kommer de att användas., menar Lars Almström.

Så länge bränslen är billiga kommer de att användas., menar Lars Almström.

Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Insändare2020-09-01 04:35
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ändå påpekar Klimatpolitiska rådet i sin rapport i mars 2020 att Sverige inte ens når sina egna klimatmål. Vad kan det bero på?

Varför saknar alla svenska riksdagspartier en fungerande klimatpolitik? Naturligtvis har de letat efter förslag som är både effektiva, rättvisa, lätta att administrera och acceptabla för väljarna. Men de har uppenbarligen inte hittat några sådana förslag, och nu är det oerhört bråttom att kraftigt minska koldioxidutsläppen från trafik, jordbruk, industri och avfallshantering.

Ändå är problemet i grunden enkelt: Så länge bränslen är billiga kommer de att användas. Vi måste göra alla klimatskadliga bränslen dyrare och dyrare. Så enkelt är det. Ifall bränslena blir dyrare och dyrare så kommer vi alla att minska vår konsumtion av dem.

”Väljarna skulle aldrig acceptera något sådant”, tänker du säkert. Och då har du helt rätt – ifall man inte kompenserar dem. Men allmänheten kan kompenseras, och det är både lätt och gratis för staten.

Om alla bränslen åläggs en stigande avgift, så kan staten genast dela ut dessa insamlade avgifter varje månad i lika delar till varje vuxen medborgare, och ett särskilt stöd till barnfamiljer och boende på landsbygd och i glesbygd. Förslaget kallas Avgift och Utdelning. Avgiften kan höjas i den takt som krävs.

Allmänheten får då ekonomiska möjligheter att välja varor som inte förstör klimatet och koldioxidutsläppen minskar efter hand som bränslena blir allt dyrare. Samtidigt blir de statliga kostnaderna för denna klimatpolitik minimala. 

Avgift och Utdelning är en enkel, men synnerligen effektiv klimatpolitik som kan införas snabbt. 3 500 ekonomer, bland dem 27 nobelpristagare i ekonomi, stöder principen. Kära folkvalda, kom igen, det finns ingen tid att förlora!