De senaste utspelen från Rasmus Paludan har skapat oro och vrede både här hemma och utomlands. Sveriges statsminister och även oppositionsledaren urskuldar oss med att det tyvärr kan bli så här med den yttrandefrihet vi har sedan länge.
Yttrandefrihet ska vi ha, javisst, men inte till vilket pris som helst. Rasmus Paludan får tycka vad han vill och han får framföra det också till den som vill lyssna. Yttrandefrihet innebär däremot INTE att han offentligt, gång på gång, ska få tillstånd att bränna koraner och håna en religion som omfattar miljarder människor runt om i världen.
Paludan har alltså fått polistillstånd att demonstrera på olika platser i landet. Problemet är att han inte demonstrerar. Han har aldrig haft en tanke på att demonstrera. Han har inte ens en högtalare med sig när han framträder, därför omöjligt att kunna höra eller förstå vad han säger. Det enda han vill är i stället att provocera och sätta sig själv i centrum. Och det får han göra med polisens benägna bistånd.
De krattar manegen med att ge tillstånd att framträda och bränna koranen på offentlig plats. Nu senast på gräsmattan alldeles utanför Turkiets ambassad. Platsen för hans del väl vald för att få maximal uppmärksamhet när han gav fingret åt all världens muslimer – ingenting annat.
Effekten blev att Erdogan gick i taket och försenar vår anslutning till Nato. Många muslimska länder manar till bojkott av svenska varor som kan innebära miljardförluster för svensk handel och exportindustri. Detta då utöver de skador han hittills åsamkat oss skattebetalare: skadegörelse och uppbrända fordon, 100 miljoner. Lika mycket till extra polislöner med mera från påskupploppen.
Det borde ha varit lätt för polisen att inse konsekvenserna av ett tillstånd den här gången, med facit i hand från påskupploppen och platsen han valt – Turkiets ambassad.