Fick ont i magen/bröstet natten mot fredag 14 juni och när jag gick på toa cirka 03.30 hade jag så ont att jag svimmade när jag skulle gå och lägga mig.
Min fru kallade på ambulans som gjorde en första undersökning och konstaterade att det inte verkade vara någon infarkt i alla fall, de gav mig smärtlindrande och därefter färd till sjukhus. På akutmottagningen gjordes en massa undersökningar och även där konstaterades att det inte var något med hjärtat utan de började misstänka något med galla eller lever eftersom leverproverna vara onormala.
Läkarna beslöt att skicka mig på magnetröntgen av galla och gallvägar vilket gjordes någon gång på eftermiddagen 14 juni, på kvällen fick jag besked av läkarna att de sett en inflammation i gallblåsa och att det fanns gallsten som innebar att det behövdes göras en titthålsoperation som skulle göras på måndag 17 juni eftersom sådana endast utförs på vardagar. Jag skulle skickas upp på en avdelning så fort det blev en ledig säng någonstans eftersom inflammationen behövde behandlas med inflammationsdämpande dropp samt övriga förberedelser innan operation. Tyvärr blev det ingen säng ledig utan jag blev kvar på akutmottagningen ända tills jag skickades upp till operation.
Personal gör en fantastisk insats och springer benen av sig för att vårda oss sjuka men akutmottagningen, det hörs ju på namnet, är ingen plats där sjuka människor skall vårdas utan de skall ge den första akuta vården.
Det är aldrig lugnt varken dag eller natt, det är liv och rörelse hela tiden, sjuka människor ibland med svåra smärtor och ångest kommer in, det finns inga sängar så patienterna ligger på undersökningsbritsar, vården ges i övervakningsbås, (i bästa fall), eller i överfulla korridorer där personalen får kryssa sig fram med bårar och britsar, någon privat sfär existerar inte, maten de kan erbjuda är smörgåsar, nyponsoppa och kaffe, det finns ingenstans där man kan gå undan och se på tv, patienter blir frustrerade för att de får vänta så länge.
Jag vill i detta sammanhang be Sara och Jeanettte om ursäkt för att ni drabbades av min frustration som jag av sömnbrist och ångest över att inför min första operation ligga i en överfull korridor. Tack även till er för att ni lyckades ordna en lugn plats för mig att sova i natten innan operation, för första gången kände jag mig utsövd på morgonen. På operation gick allt smidigt och lätt, proffsig och trevligt personal, (det lilla jag kommer ihåg innan jag somnade). Vaknade på uppvak med fyra plåster på magen och det enda problemet var att få igång kissandet därefter har det varit smärtfritt. Vi har en sjukvård av toppklass i Sverige med en underbar personal, rasera inte det här nu snälla politiker och andra beslutsfattare, vården skall vara statlig/regional och personalen skall ges förutsättningar att kunna fortsätta i det yrke de valt och utför med bravur.
Politiker i region och regering, oavsett parti, och andra beslutsfattare verkar sitta i en buss som kör frakt mot ett stup och tycker att det här går ju bra. Men det här kan inte fortsätta ni måste bromsa och svänga om bussen annars slutar det med katastrof. På Sunderby sjukhus finns det vårdplatser men de är stängda på grund av personalbrist. Det går inte att skylla på att det är sommar, det blir det varje år, utan det är helt enkelt för lite personal i grunden.
Vården är i en negativ spiral när det gäller personal, idag finns det för lite personal vilket gör att de som är kvar får arbeta ännu mer och därför blir utslitna i förtid och så vidare.
Enda sättet att få mer personal till sjukvården som jag ser det är att höja statusen på vårdyrken genom att erbjuda bättre arbetsvillkor och löner, höj skatten om det behövs, jag har inte så hög pension men jag betalar gärna mer om det är vad som krävs för att vi inte skall nedmontera den statliga/regionala sjukvården, (vilket redan är att faktum vad gäller tandvården).
Vårdpersonal och vården: Guldstjärna.
Vårdförutsättningar, (politiker och beslutsfattare): Icke godkänt.