Det är inget mindre än en skandal att medborgare i ett välfärdssamhälles nordligaste region inte kan få en enkel kontakt med den vård vi betalar förhållandevis höga försäkringspremier/landstingsskatter för att komma i åtnjutande av. Att de inte är mer kundorienterade än att de låter människor med vårdbehov mötas av en telefonsvarare som uppmanar dem att vänta på en eventuell återuppringning.
Alla medborgare har inte möjlighet att avsätta 24 timmar till att vänta på att eventuellt få kontakt med de som ansvarar för denna viktiga välfärdsverksamhet.
Detta blir allt mer accentuerat i tider av pandemiska kriser. När oro och ängslan, drabbar människor känns det nästan cyniskt och oförskämt att bli bemött på detta opersonliga sätt.
Varje norrbottnisk skattebetalare bidrar med över 30 000 kronor årligen till regionen. Då borde det finnas resurser att ha någon kunnig personal som kan ta emot dessa samtal. Det fungerar för SOS alarm, då borde det inte vara omöjligt för våden att erbjuda samma möjlighet via regionens växel.
En äldre medborgare med funktionshinder har oftast ingen möjlighet att surfa in med elektroniska inloggningar och olika ID-uppgifter men de kan ofta prata begripligt och kan sina personnummer. Låt inte den digitala hemsökelse utestänga så stor del av befolkningen. Detta upplevs som den moderna ättestupans införande.
Som en märklig paradox i den bristande kundorienteringen, kan nämnas att en hörselskadad icke kan kommunicera med hörselvården med hjälp av e-post. Där krävs de att man ringer för kontakt och råd.
Mycket i kundrelationerna behöver förbättras.