Jag tänker såhär om Green Steels etablering i Svartbyn, Bodens kommun:
Ifall Luleå och Boden hade varit en och samma kommun är jag övertygad om att alla hade lovordat lokaliseringen till Norra Svartbyn. Det är en strategiskt bra placering med tillgång till järnväg och elförsörjning, relativt nära till hamn och mitt emellan två befolkningscentra.
Nu råkar det gå en kommungräns mellan Luleå och Svartbyn och då uppstår genast pratet om vinnare och förlorare i sammanhanget. Jag vill påstå att både Luleå och Boden vinner på att den här etableringen tillkommer och att den blir lyckad.
Luleå och Boden är i praktiken en och samma arbetsmarknad. Många anställda i det nya stålverket kommer att bo i Luleå. På samma sätt som att många anställda vid Sunderbyns sjukhus bor i Boden idag.
Stora etableringar som sker i Norrbotten och Västerbotten nu innebär också stora krav på de kommuner som berörs. Då krävs ett bra samarbete både mellan kommuner och med regeringen, statliga myndigheter, universitetet mm. Det bra att både vinsterna och de risker som kan följa med de här investeringarna delas av flera kommuner.
För Luleås egen del så ser jag inte att kommunen skulle stagnera eller hamna i något bakvatten just nu. Trycket på etableringar till Luleå är större än på många år. Det behöver byggas bostäder och kommunen måste anstränga sig för att ställa i ordning mark för nya arbetsplatser.
Kommunen behöver dock ha fortsatta samtal med regeringen och försvarsmakten om höjdfrågan. Försvarsmaktens krav på begränsningar av höjden är fortfarande något som begränsar möjligheten både för bygget av hus och industribyggnader, liksom exempelvis vindkraftverk.