Med anledning av artikeln "Särskolegrupper måste flytta från Tunaskolan”, publicerad i Kuriren 19 juni.
Som anhörig till barnbarn i särskolan blir jag beklämd av att läsa om hur trångt det är på Tunaskolan där särskolan sedan hösten 2019 är inhyst. Här går även elever i stort behov av lokaler och miljöer som ska vara anpassade efter deras svårigheter. Elever i särskilt behov av små grupper, tydlig struktur, få förflyttningar och begränsade intryck.
Är det till att börja med lämpligt att dessa elever över huvud taget inhystes i Luleås största grundskola, med sammanlagt cirka 700 elever, plus personal? Det har lyfts fördelar att ha alla särskolans elever på samma plats, för att därmed ha en samlad bred pedagogisk kompetens. Men varför nödvändigtvis i en skola med så många andra elever? Kanske fanns det då en tanke kring samverkan/inkludering mellan grundskola och särskola. Men finns det någon egentlig samverkan mellan dessa olika skolformer i nuläget som faktiskt är positiv och inte enbart består i att dela trånga utrymmen som påverkar lärmiljön negativt på många sätt?
Särskolans elever är ofta känsliga för intryck. Som situationen ser ut i nuläget så förflyttar de sig i samma korridorer och äter i samma matsal som övriga elever. En matsal som inte på långa vägar är anpassad för så stort antal personer.
Elever i grundskolan tvingas sitta i uppehållsrum och i korridorer och äta för att matsalen är för liten. Vissa elever äter så tidigt som 10.20 för att alla ska hinna äta lunch. Jag har själv besökt Tunaskolans matsal en vardag mellan 10.30 och 11.00 och blivit förskräckt av den upplevelsen. Trängsel in och ut i matsal, elever i långa köer till matbespisning, trängsel vid hämtning av mer mat, smörgås och dryck. En stor öppning i väggen där de höga ljuden från diskmaskinerna alldeles innanför bullrar ut över lokalen. Vissa elever använder hörselkåpor för att stänga ute ljuden. Inte många av oss som arbetar på andra arbetsplatser skulle acceptera att äta lunch i en sådan miljö.
Är denna trångboddhet då någon ny information för Luleå kommun? Nej. Enligt rektor för grundskolan, Markus Hedström, har problemet varit känt i flera år. Det är alltså en arbetsmiljö som elever och personal på Tunaskolan har levt i under flera års tid! Bra och så viktigt att grundskolans rektor i nuläget ger besked om hur verkligheten ser ut. Än viktigare att beslutsfattare gör ett omtag och funderar hur framtiden ska se ut.
För att tillfälligt lösa situationen med trångboddheten ska moduler ställas upp på skolområdet. Följden av att kommunen misslyckats med förhandling av dessa är nu att två klasser från särskolan kommer att behöva flytta och vistas på Östra skolan tills modulerna är på plats.
Hur är det möjligt att några av de mest känsliga eleverna till och med ska behöva byta skola för att kommunen inte lyckats i sitt uppdrag? Hur är det möjligt att det här överhuvudtaget har fått fortgå under flera år, trots att problemet har varit känt?
Den nya skolbyggnaden, som föreslås byggas på området, kanske borde avsättas för och bli nog stor för att rymma särskolans samtliga elever. Tänk bort tanken att dessa elever ska vistas i samma lokaler som grundskolan. Det är alldeles för många människor, för rörigt, för mycket intryck. Låt eleverna äta i en lugn miljö i matsal i sin egen byggnad med mat som hämtas från Tunaskolans tillagningskök. Möjliggör förändring som förbättrar!
Flytten till Tunaskolan verkar ha inneburit stora försämringar med större grupper, färre och trånga lokaler, fler människor att förhålla sig till och rörigare miljö. Att trycka in för många elever på för liten yta skapar stor otrygghet och stress för alla berörda och innebär ett stort misslyckande, för såväl grundskolan som för särskolan.
Det kan väl ändå inte vara så vi vill att Framtidens skola ska se ut?