Trots att jag omedelbart visade mitt ID-kort höll de mig kvar i cirka 20 minuter, tvingade mig att följa med dem och pressade mig att besvara frågor som jag enligt lag inte var skyldig att svara på. Jag kunde därmed inte åka till universitetet för att arbeta med mina studier efter jobbet, eftersom polisen frihetsberövade mig och gjorde att jag missade den första bussen. Jag tvingades istället vänta ytterligare 20 minuter på nästa buss efter att de slutligen släppt mig.
Under hela händelsen kände jag mig frihetsberövad, trakasserad och otrygg. Poliserna ställde hånfulla frågor och bemötte mig med en arrogans som inte hör hemma i en professionell rättsstat. Detta var inte en rättmätigt utförd insats, utan ren maktutövning utan ansvar.
Detta väcker en fundamental fråga: Lever vi i en rättsstat där polisen följer lagen, eller i en polisstat där de agerar utan konsekvenser?
En rättsstat bygger på lagstyre, maktdelning och medborgarnas rättssäkerhet. Lagar gäller alla – även polisen. Ingen ska utsättas för godtyckliga ingripanden; polisens befogenheter måste vara tydligt reglerade och granskas vid missbruk.
I en polisstat följer polisen inte lagen, utan agerar efter egen vilja. Medborgare kan stoppas när som helst, hållas kvar utan skäl och tvingas följa order utan lagligt stöd. Det råder brist på transparens, ansvar och konsekvenser för maktmissbruk.
Vid Sundsbacken följde inte polisen lagen. De höll mig kvar trots att jag visade ID, tvingade mig att svara på frågor trots min rätt att tiga enligt artikel 6 i Europakonventionen och behandlade mig som misstänkt utan konkret misstanke.
Om polisen kan bryta mot lagen utan att hållas ansvariga, har vi då inte tagit steget mot en polisstat?
Det jag utsattes för strider mot flera lagar och mänskliga rättigheter:
Olaga frihetsberövande (4 kap. 2 § brottsbalken): Jag hölls kvar utan laglig grund efter att min identitet bekräftats.
Tjänstefel (20 kap. 1 § brottsbalken): Poliserna överskred sina befogenheter genom att kvarhålla mig och pressa mig på svar.
Rätten att tiga (23 kap. 18 § rättegångsbalken, artikel 6 i Europakonventionen): Jag tvingades svara på frågor trots att jag inte var misstänkt för brott.
Skydd mot diskriminering och profilering (artikel 14 i Europakonventionen): Att jag stoppades enbart för att jag "såg ut som en misstänkt" utan tydliga kriterier kan vara profilering.
Skydd mot godtyckligt frihetsberövande (artikel 5 i Europakonventionen): Jag kunde inte lämna platsen, vilket kan betraktas som en godtycklig frihetsinskränkning.
Om polisen kan agera utan att följa lagen, vad hindrar dem från värre handlingar nästa gång?
Om vi accepterar att bli stoppade, kvarhållna och pressade utan rimlig grund, normaliseras godtyckliga ingripanden, maktmissbruk och övergrepp. Så byggs en polisstat – steg för steg, utan ifrågasättande.
Vi kan inte acceptera att polisen agerar utan ansvar. Vi måste kräva att deras maktutövning sker inom lagens ramar, med transparens och rättssäkerhet.
För att upprätthålla en rättsstat krävs:
- Obligatorisk motivering vid identitetskontroller: Polisen ska inte kunna stoppa någon godtyckligt utan tydlig motivering.
- Obligatorisk användning av kroppskameror vid alla ingripanden: Ingen polis ska kunna agera utan dokumentation.
- Granskning och konsekvenser vid maktmissbruk: Poliser som bryter mot lagen ska ställas till svars, precis som alla andra medborgare.
Jag delar denna erfarenhet för att ingen annan ska behöva uppleva detsamma. Vi måste välja: rättsstat eller polisstat?