Nu har det gått för långt. Mycket för långt.
Hur långt får det gå med den miljöförstöring man medvetet håller på med utan miljökonsekvensanalyser, beviljar och upprättar tillstånd för nya så kallade vindkraftverks parker?
Jag undrar om det har blivit lite kortslutning i kontaktorerna mellan synapserna i alla läger, när man har suttit och tänkt lite för länge. Detta kan inte fortgå.
Betongfundament som väger flera tusen ton ska gjutas in i markerna här och där som sedan har förstört grundvatten täkter och brunnar långt i från dess närhet.
Och vackert kan ingen säga att det blir.
Brummar gör det kilometervis men blinkar med flygfyrar så det blir ju lite vackrare i alla fall. Den ekonomiska livslängden är kortare än 20 år.
Vad händer när den livslängden är förbrukad och allt är bortom räddning? Ska de stå kvar där då som monument i en annans tids era med fel tänkt förfall?
Pengarna är borta utomlands och allt är borta. Någonting verkar ju svaja en hel del åt fel håll.
Förslagsvis bygger man några riktiga höjdare på 300 meter på och runt Sandhamn i Stockholms skärgård. Börja där det behövs. Det finns ju flera öar runt omkring också med mycket plats för supersnygga vindsnurror.
Hur billig får man vara?