Först vill jag tacka Carina Sammeli för att du bemödade dig att svara på min insändare. Tyvärr har jag lite svårt att hänga med i logiken, svårt att tränga igenom alla floskler och fina ord. Visst, jag tror säkert att ni (för ni är väl flera om detta?) vill och menar väl när ni laddar på med alla dessa fina ord om att alla ska få det så bra och allt ska bli så mycket bättre bara vi blir fler invånare i kommunen. Det känns mest som färgglada ballonger fyllda med – ja, luft.
Är det så viktigt att bli fler? Okej, är man trogen den eviga tillväxtens evangelium så är det väl förståeligt; mer och fler är alltid bättre. Konsekvensen blir då att man måste bli ännu fler och sen … ännu fler. Eller? 100 000 invånare, och sen?
En åldrande befolkning tycks kräva fler och nya yngre krafter för kunna försörja oss gamlingar, som snart bara är en kostnad. Men de nya blir snart gamla och då behövs det, logiskt sett, ännu fler och så vidare som ett pyramidspel, där basen hela tiden måste bli större och större för att idén ska fungera.
Att ha som mål att vi skall öka till 100 000 invånare tycks indikera att man anammat idéerna som kommit att gå under beteckningen ”New public management”, där målet är viktigare än processen och där allt bör mätas. Och när det viktiga inte är mätbart, gör man det mätbara viktigt.
Vill man skapa en bra kommun och måla upp visioner som kommuninvånarna kan ta till sig, förstå och tro på, kanske man kan sticka hål på de färgglada ballongerna, rensa lite bland floskler och snömos, lägga örat till marken och försöka höra vad som egentligen är viktigt.
Satsa på det då (vilket ni kanske gör?) och förmedla det sen så det går att tro på och begripa. Kanske handlar det om att förbättra för vårdpersonal, lärare och elever, småföretagare, kulturarbetare med mera. Kanske får man då fler att vilja stanna i sina jobb och i kommunen. Kanske man till och med får andra att flytta hit, från när och fjärran, när de inser hur bra man satsar här i Luleå. Kanske vi till och med blir fler invånare, kanske till och med 100 000 så småningom, och då får det bli så.
Men vem försöker man bedåra och locka med siffran 100 000?