Hur kan vårdare säga åt en ätstörd som bakat att man bantar? Varför blandar en avdelning missbrukare med andra problem som leder till onödiga upplopp? Varför använder man mediciner till barn som ett första alternativ när forskare och läkare talar emot det? Varför låter man barn i flera veckor att endast titta på tv och pyssla utan att det arbetas med barnet och familjer?
Det är konstigt att barn som har självmordsbeteende kan börja självskada mer allvarligt inne på psykiatrin som sedan leder till ett beroende av att skada, trots att de ska ha ständigt övervak nattetid. Och hur kan barn med övervak nästan hänga sig, fly, hänga från en bro så polisen får dra upp ett barn i sista minuten och vid senare tillfälle fly igen.
Efter allt trauma som händer under inlåsningen får barnen inte heller terapi utan mer en dos så att man somnar och sen bara få barnet att äta och rastas utan att ta kontakt direkt med andra regioner som Uppsala eller St Göran om specialistvård? Varför jobbar man inte med familjen från början och reder ut saker och ting? I slutänden hamnar man kanske på hem utan specialistvård för alla trauman och till slut har ett liv släckts.
Är det den vård vi vill ge våra barn eller en jämlik vård i Norrbotten med bättre förebyggande hjälp redan i skolan, av primärvården och efter akuta skeden, samt en mer jämlik och utvecklad öppen- och slutenvård inom barn- och ungdomspsykiatrin.
Kanske man idag måste bygga upp ett högspecialiserat centrum i Umeå?