En gång fick medborgarna tillgång till något som kallades ”husläkare”.
Tanken var att människor inte skulle slussas mellan flera läkare för rådfrågning och behandling, utan ha en läkare, vilken genom sin kännedom om den enskilde patienten, skulle leda till ökad trygghet och säker behandling, med patienten i centrum. Denna, synnerligen, humana syn på läkare/patient-relationen, har, av någon anledning, avvecklats. Numer kan icke någon patient, längre kontakta ”sin läkare". I stället hamnar man i en byråkratisk telefonkarusell, där ingen vill ta ansvar för patienten, som obarmhärtigt kopplas runt i vårdorganisationen, mellan vårdanställda som, verkar sakna, internkommunikation, varför patienten, i bästa fall, får utrusta sig med tålamod för att invänta att någon skall få den lediga stund som erfordras för att återkomma telefonledes för att skingra patientens oro och besvara akuta frågor.
Detta trots att de flesta medborgare, i dag är ”listade” på någon vårdcentral med påbörjad personlig läkarkontakt.
För en mer patientorienterad vård.
Återupprätta husläkarsystemet!