Dagens stålframställning i Luleå är landets största koldioxidkälla. Genom Hybrit-projektet vill man ersätta kolet vid stålframställningen med vätgas, varvid koldioxidutsläppet från denna stålframställning reduceras. I stället för koldioxid bildas vattenånga vilket i sin tur bidrar till att minska den globala uppvärmningen. Men Hybrit-processen är mycket energikrävande.
Sveriges blivande största vindpark Markbygden nära Piteå beräknas ge 12 TWh (Terawatt-timmar) el när den är fullt utbyggd.
Men redan Hybrits blivande anläggning i Gällivare för framställning av järnsvamp med hjälp av vätgas i stället för kol beräknas förbruka 15 TWh el. Eller lika mycket el som Ringhals 3 och 4 producerar på ett år. Järnsvamp är ett steg på vägen vid stålframställning.
För att ersätta kolet med vätgas vid dagens stålframställning i Luleå, beräknas elförbrukningen uppgå till 57 TWh. Man kan därför fråga sig om det blir någon el kvar att skicka från norra Sverige till södra Sverige? Eller att exportera utomlands. Även när vindkraften i Norrland är fullt utbyggd? Eftersom merparten av all framtida vatten- och vindkraftsproduktion i Norrland sannolikt kommer att gå åt till detta och andra energikrävande norrländska projekt.
Vindkraft, gärna havsbaserad, behöver därför byggas ut i södra Sverige. Även kärnkraftens utbyggnad i Finland och el från Norge och anda länder kan på sikt bidra till att rädda svenska folkets framtida elförsörjning. Även solpaneler kommer att bidra till elförsörjningen. Samtidigt som kommande elbilar blir storförbrukare av el.