Slutar Trafikverkets löften gälla norr om polcirkeln?

Uttrar och paddor får egna tunnlar för att korsa vägar, men våra barn ska trängas i samma fil som en lastbil på 90 ton. Bygg den utlovade gång- och cykelvägen, skriver föräldrar från fyra byar i Pajala kommun

Kaunis irons lastbilar håller hastigheten och ingen skugga ska falla över dem men det kan inte vara rimligt att barnen ska dela väg med dem, skriver fyra föräldrar från Mukkakangas, Erkheikki, Juhonpieti och Autio.

Kaunis irons lastbilar håller hastigheten och ingen skugga ska falla över dem men det kan inte vara rimligt att barnen ska dela väg med dem, skriver fyra föräldrar från Mukkakangas, Erkheikki, Juhonpieti och Autio.

Foto: Herman Öberg

Insändare2020-11-23 14:26
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Money first, Safety second!
Med glädje ser vi småbarnsföräldrar i Mejabyarna att malmtransporterna åter är igång efter några års uppehåll. Det innebär att vi har jobb och en ljus framtid i våra vackra byar. 
Men när vi fick veta att Trafikverket i princip skrotat allt vad lovats gällande säkerhet för oskyddade trafikanter, så kan vi inte bara vara tysta och se på. Varför inte? Då detta gäller våra barns liv och hälsa! 


I beslutshandlingarna för vägupprustning av sträckan Autio–Anttis, vilken våra byar berörs av, kan man läsa: ”Gång- och cykelåtgärder i byarna Autio, Erkheikki, Juhonpieti och Lovikka samt anpassning av utfarter i Anttis.” Detta har med framgång utförts i Lovikka enligt löftet, men när det sedan crika fem år senare är dags för övriga byar så påstår Trafikverket att ”pengarna är slut”. Trots att återstående byar har mångdubbelt fler barn, som inte har möjlighet att ta en annan väg.
I transportpolitiska målen vilka finns med i samma dokument som ovan, kan man läsa: ”Barns möjligheter att själva på ett säkert sätt använda transportsystemet, och vistas i trafikmiljöer, ökar.” Dessa mål ska alltså säkerhetsställa att när en väg byggs om, så ska vissa mål uppnås. Vi har mycket svårt att se hur Trafikverket kan förbise detta. Slutar dessa löften att gälla när ”pengarna är slut” eller om det sker norr om polcirkeln?


På trafikverkets.se kan man läsa om bland annat nollvisionen; ”misstag ska inte straffas med döden”. Men för oss känns det i detta läge att det bara är ord och politik. Uttrar och paddor får egna tunnlar för att säkert korsa vägar. Men när våra barn ska cykla till skolan, så ska dom trängas i samma fil som en lastbil som väger 90 ton. 
Detta är inte på något sätt något negativt mot Kaunis Iron och malmtransporterna. De håller hastigheten på vägarna som är byggda för dem. Men nu måste även barnen få sin väg. Bygg gång- och cykelväg som ni har lovat göra!
De må vara ett litet och vardagligt beslut för er i en statlig myndighet att ta, men oss kommer det påverka i decennier framöver. Så vi ber er att försöka förstå vår situation.
Vi hoppas även att ni ändrar ert nej till att komma och träffa oss. Då kan ni även visa vart skogsstigarna är, som ni vill vi ska använda istället då gång- och cykelvägarna blev för dyra.
Tacksamma för svar!

Fotnot: Mejabyarna är Mukkakangas, Erkheikki, Juhonpieti och Autio.