Enligt Naturskyddsföreningen subventionerades fossila bränslen i Sverige med 31 miljarder kronor 2023.
Subventionerna har till och med ökat med 10 procent jämfört med året innan. Även under den förra regeringen var summorna vansinniga. Det visar att politiker av många partifärger är ovilliga att ta bort stöden. Man är orolig för det missnöje som ökande priser antas föra med sig.
Men subventioner ger inga incitament till omställning och snedvrider ekonomin. Vill man hjälpa medborgarna med den omställning som är livsnödvändig och som Sverige flera gånger – senast vid COP28 i Dubai – lovat världen att göra finns ett mycket bättre sätt: direkta månatliga utbetalningar till hushållen.
Finansiera dessa genom en stigande avgift på bränslen utifrån hur stora koldioxidutsläpp de orsakar, eller genom intäkterna från utsläppshandel. Då får alla en tydlig ekonomisk signal att minska bränslekonsumtionen, samtidigt som hushållen, som ju inte kan föra sina kostnadsökningar vidare, får hjälp.
Det här är mer effektivt och rättvist än några subventioner. Om staten subventionerar diesel innebär det att ju mer någon tankar, desto mer av vår gemensamma budget tar denne i anspråk. Om staten lägger en avgift på dieseln innebär det att den som tankar mycket och orsakar stora utsläpp får betala mer. Vad är rimligast?