Trots att Luleå kommun är en kommun som besitter en högre kommunalskatt än medelskattesatsen bland Sveriges 291 kommuner, tampas Luleå kommun med ekonomiska svårigheter där man behöver göra nedskärningar inom välfärden för att spara in 370 miljoner kronor fram tills år 2022. För att lyckas med besparingskraven hotas nu skolorna inom kransbyarna av nedläggningar – nedläggningar som inte endast skulle ha en förödande konsekvens för de elever som går på skolan och de lärare som arbetar där - men också för kransbyarna i sig som riskerar att dö ut när invånarna måste söka sig till andra orter.

I gårdagens Kuriren (2/10) fick man ta del av uppgifter där det framkommer att kommunaldirektören för Luleå kommun, Mikael Lekfalk, avtalat med en konsultfirma där den totala kostnaden för ett års konsulteringtjänster landar på 570 000 kronor exklusive moms. Det är mer än dubbelt så dyrt som kommunens redan avtalade konsulter. 570 000 kronor skulle kunna bekosta två lågstadielärares årslöner. Samtidigt skriver Lekfalk på sin Facebooksida om att “Luleå kommun fortsätter målmedvetet med sitt effektiviseringsarbete” där “varje skattekrona skall användas på ett optimalt sätt”.

Detta blir problematiskt, inte endast för kommuninvånarna som får skolor nedstängda och sämre ekonomiska resurser till äldreomsorgen exempelvis, men också för det politiska systemet. Att avtala med en konsultfirma om tjänster för en summa om 570 000 kronor årligen, medan kommuninvånarnas basala välfärdstjänster så som skola och äldreomsorg inskränks i syfte att bespara pengar, resulterar i en polarisering där invånarna tappar förtroende för det politiska systemet. Det är rent av skadligt för demokratin. Jag förstår att man i vissa skeden behöver göra besparingar för att rädda kommunens ekonomi på lång sikt, men då gäller det att göra befogade besparingar som drabbar så få som möjligt. Att bygga ett nytt badhus på Hertsön och att årligen bygga upp ‘Sommargatan’ i centrala Luleå är något jag välkomnar ur ett kulturellt perspektiv, dock anser jag att kommunen behöver ha ekonomiska resurser till de basala välfärdstjänsterna så som skolor och äldreomsorg, innan man väljer att göra sådana prioriteringar.

Luleås kommunalpolitiker står nu inför svåra ekonomiska utmaningar i samband med en förtroendekris. Nu är det än mer viktigt att de lyssnar på invånarna, prioriterar rätt och förverkligar folkviljan. Annars är det inte osannolikt att vi år 2022 får se ett maktskifte.

Chloé Hansson