Alldeles för ofta hör jag hur män (ofta 55+) på mansdominerade arbetsplatser högljutt förminskar och förolämpar yngre tjejer och killar genom att göra sig roliga på deras bekostnad, gärna inför hela arbetslaget och allra helst på rasten då ALLA i personalrummet verkligen kan höra.
Varför? Kanske de männen i sin ungdom bemöttes på ett likvärdigt sätt, men jag tvivlar på att de uppskattade den äldre personens förminskning och hävdelsebehov lika lite som ungdomarna, som nu funderar på att byta yrke på grund av detta, gör.
Oavsett vi är kvinna eller man, ung eller gammal behöver vi titta oss i spegeln och fundera över hur vi bemöter andra och vilket syfte vi har med de kommentarer som vi delar med oss av.
Då jag var ung ville jag passa in, jag kunde inte allt men jag kämpade på och minns än idag hur otroligt ledsen jag blev och hur otroligt dåligt jag mådde att gå till jobbet då äldre personer hånskrattade över min entusiasm och ibland bristande livserfarenhet. Vem kan allt då man är 19 år? INGEN. Vem kan allt då man är 100 år? INGEN.
Vi kan inte se hur en kollega känner sig eller mår inombords, vårt ansvar är att vara rädda om varandra för då får vi engagerade, duktiga, glada och framförallt välmående kollegor i vårt arbetslag.
Och som ett tillägg vet jag att det även förekommer på arbetsplatser där merparten är kvinnor, men tyvärr är jargongen ofta hårdare mellan män eftersom män förväntas "tåla lite skämt".