Att vi har välsignats med den mest tillgängliga vården i Europa var det många ombud på den socialdemokratiska kongressen som vittnade/skröt om.
Men skrapar man lite på den självgoda ”förträfflighetsytan” framkommer en verklighet som de icke vill kännas vid.
När det icke längre är möjligt att komma i kontakt med sjukvården, annat än genom att binda upp sin vardag vid en lång väntan på att någon från primärvården skall bemöda sig med att ringa upp, kan man knappast beskylla vår ”moderna”, dyra sjukvård att vara ett föredöme för andra länder.
Att som orolig patient tvingas tillbringa mer än en arbetsdag i väntan på att bli uppringd för att få prata med någon sjukvårdskunnig är helt oacceptabelt, med tanke på den ”sjukvårdsförsäkringsavgift"/ landstingsskatt på mer än 30 000 kronor per år som en löntagare i Norrbotten, får erlägga för denna blygsamma tjänst.
Detta är en fråga för politiken i regionen och nationen att ta på allvar om det skall finnas någon motivering att bo kvar i ett län som är så bristfälligt kund/medborgar-orienterad.