Apropå inslaget i Nordnytt (26 mars): Utredning om skolans framtid i Luleå kommun. Reportern: ”Kommunalrådet Carina Sammeli menar att det funnits ett glapp mellan kommunen och invånarna.”.
Sammeli: …”Och jag ser ju att det har funnits ett väldigt glapp mellan dem som har jobbat med skolfrågorna och de som har berörts av dem. Vad man har tyckt. Den delen beror ju dels på vad man förstår, vad man tänker och hur väl insatt man är. Jag tror inte att det handlar om att de inte förstod hur vi tänkte liksom. Jag tror snarare att man inte förstått hur varandra tänkte och hur man bygger en gemensam lösning. Man har ... jag har ju själv varit skolpolitiker ….landat på två olika synsätt och tänkt vi kommer inte att kunna enas och därför kör man åt var sitt håll. Jag tror man måste göra den där dialogen tajtare så att man också har förståelse för de vägval som måste göras.”
KOMMENTAR
Sammeli och S har missuppfattat orsaken till glappet och vad kommunmedborgarna förstår.
Vi anser att barnperspektivet, en seriös risk och konsekvensanalys och att utgå från lärarnas professionella synpunkter på barns behov och en bra arbetsmiljö, är självklara måsten, när man ska ta beslut om ny skolstruktur.
Socialdemokraterna tyckte inte att det här behövdes.
För dem räckte det med ett egenproducerat ”faktum” utan faktabakgrund, som skräddarsyddes för det beslut man skulle ta: ”Utifrån det faktum att större skolor ger bättre förutsättningar för bemanning och kan erbjuda attraktivare tjänster för personal och ledning, finns anledning att se över skolstrukturen.” Lärarsynpunkterna m.m. fanns naturligtvis i bakgrundsmaterialet. Liksom skolledarnas syn på bra storlek på f-6 skolor. Men de motsa fakefaktumet, så de uteslöts, när man sammanställde politikernas beslutsunderlag. Barnperspektivet var aldrig aktuellt.
Den omfattande kritiken mot ”Framtidens skola” som fanns i bakgrundsmaterialet (barnperspektivet och seriös risk och konsekvensanalys saknades), doldes i beslutsunderlaget: ”Framtidens skola har engagerat många och fram till den 30 november hade ca 700 synpunkter om Framtidens skola kommit in, flertalet av liknande karaktär” Den liknande karaktären var negativ. Synpunkterna kom från föräldragrupper och föreningar. Om man utgår från ett snitt på 30 pers/grupp blir det ca 20 000 personer, som var starkt kritiska - innan beslutsunderlaget sammanställdes. De försvann i den här formuleringen. Och S valde att sprida lögnen att kritiken enbart kom från en liten grupp högröstade föräldrar, som var så dominanta att varken lärare, lärarfacken eller andra föräldrar tordes gå emot dem. Enligt kommunstyrelseledamoten Harnesk (S), som drev den tesen på sina sociala medier. Kommunalrådet Nordström bekräftade det på sina.
BUNs dåvarande ordförande Sammeli använde det så här, i ett svar till mej personligen våren 2016:
”Lärarna på Svartöstadsskolan vill egentligen flytta till Örnässkolan, men de törs inte säga det till er”. (oss Svartöstadsbor)
Min fråga: Varför är det så bråttom att lägga ner Svartöstadsskolan? Kan det inte vänta till hösten 2017?
När jag frågade lärarna, hänvisade de till sitt remissvar, daterat långt tidigare. Där framgår tydligt att de ville arbeta kvar på Svartöstadsskolan. (Det borde BUN-ordföranden veta)
Och varför var remisstiden för det omfattande bakgrundsmaterialet bara två veckor, 7 till 20 januari 2016 ? Det är inte seriöst, inte heller att det färdiga beslutsunderlaget publicerades 21 januari! Hur var det möjligt? OM man verkligen skulle ta remissvaren på allvar? Att lyssna på kommuninvånarna och föra en dialog med oss, var det aldrig frågan om. (Lika lite som att lyssna på lärare m.fl.) Det här var en uppvisning i respektlöshet, maktfullkomlighet och vi vet bäst arrogans! ”Skendemokratisk hantering, ej elevperspektiv, falskt lärarperspektiv” (lärare i enkätsvar).
SAMMANFATTNING
S riggade beslutsunderlaget, för att passa det beslut de skulle ta. De trollade bort den omfattande kritiken mot ”Framtidens skola”. Och spred sen lögnen att den enbart kom från en liten grupp högröstade egoistiska föräldrar. Stora delar av processen var djupt oseriös och odemokratisk.
Enda sättet för S att kunna börja överbrygga det enorma förtroendeglapp, allt det här skapade, är att titta närmare på de grundfakta som riggades bort och utgå från dem i fortsättningen. Och att titta närmare på de floskler som partiet bygger sitt försvar för stora skolenheter på, till exempel.
Apropå heltider Är att bygga stora skolor enda lösningen på att kunna erbjuda heltider? Eller finns det andra lösningar? Tex att göra det fördelaktigt att vidareutbilda sig och skaffa sig den mindre delutbildning som behövs för full behörighet = heltid. S behöver fråga sig vilken av dessa lösningar som stämmer bäst med lärarnas syn på skolstorlekar, bra arbetsmiljö m.m. Efter att ha läst deras synpunkter.
Apropå påståendet att stora F-6 skolor (för 400 - 500 barn i åldrarna 5 -12 år), förbättrar likvärdigheten, ställ det mot det här på sidan 39 i beslutsunderlaget:
”Ja, det vi vet är att det är vissa elevgrupper som i högre grad främjas av att läsa vid en mindre skola (Adolfsson, 2014). Det handlar då främst om elever med utländsk bakgrund och elever med lägre socioekonomisk status. Vi vet också att få studier slår fast att elevers skolprestationer, särskilt elever i de lägre åldrarna, skulle gynnas av större skolenheter.”
Barn med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) bör också finnas med. De här grupperna utgör tillsammans en tredjedel (ca 2500) av kommunens skolbarn = de som behöver mest stöd. De får sämre förutsättningar i stora skolor! Så här kan man titta på floskel efter floskel, de faller en efter en. OCH det är inte bara lärarna i kommunen som tycker som de gör, i sina remiss- och enkätsvar (de som inte fick vara med).
Så här säger Eva Morberg en av landets främsta skolforskare:
”När beslut fattas om skolan tas sällan barnperspektivet eller långtgående konsekvenser med i beräkningarna. De som vill se större skolenheter använder argument som att det är svårt att få behöriga lärare till små skolor, den lilla skolan kostar mer och att elever i små skolor inte utvecklar sina sociala förmågor. Från forskningen kan man läsa det motsatta.”
Maria Arnqvist