Staden vill växa och förtäta på bekostnad av grönområden och ett ständigt ökande av bilavgaser.
– De tar ingen hänsyn till parker och grönområden och bryr sig inte om byggnader i närheten av sina nya bostadskomplex. Bygger bort ljus och solsken på tomter där man inte längre kan odla i sin trädgård. Ingen tanke på vad det får för konsekvenser för boende i närområdet. Själv tycker de att det ska bli en attraktivt och en trivsam miljö, trots ökad biltrafik och mer avgaser i staden som de vill förtäta.
– Vänta nu pappa, säger Wilma. Kommer vi inte att kunna odla potatis och grönsaker längre, och hur ska det gå med jordgubbslandet och alla våra bärbuskar om inte solen längre får lysa på vår tomt?
– Jaa, du Wilma. Ibland gör vuxna inte så kloka saker. De tänker bara på vinstintressen. De tror att bara de får som de vill ska allt bli bra. Men de tar inte hänsyn till den lilla människan, som är du och jag.
– Jaha, så du menar att vi inte är så betydelsefulla då? Jaa, så kan man tolka det. Tokigt säger Wilma, nu blir man ju riktigt ledsen, men vad kan vi göra då?
– Som det nu ser ut kan vi ju alltid överklaga, och göra vårt bästa för att få de som bestämmer att besinna sig och tänka om. Höga hus vid strandkanten är inte så smart, man bygger helt enkelt bort ljus och begränsar aktiviteter, inte bara för de som bor där, utan även för stadens flanörer.
– Det blir svårare för spontana aktiviteter. Du vet Wilma, de som använder grönområdet för agility, gympa, frisbeegolf, brännboll och skolavslutningar med lek och upptåg får inte plats längre. Vintertid kommer det bli svårare att ta sig ut på isvägen, för det finns ingen parkering längre. Sommartid kan vi inte se husbilsgästerna heller, de vi brukar skoja med och ibland bli bjudna på grillfest av. Finns inget utrymme för dem heller, där ska det göras plats för båtar istället.
– Men pappa. Det här låter ju inte riktigt klokt. Nu kommer arga ögat fram hos Wilma, sedan utbrister hon: Vi får minsann lära oss på skolan att man ska ta hänsyn till alla människor, gäller inte det för vuxna, grrrr.
– Tydligen inte svarar pappa, inte då pengar får styra. Vi får väl bli aktivister i värsta fall. Kedja fast oss helt enkelt, som när almarna skulle sågas ner i huvudstaden för 40 år sedan.
– Berätta mer pappa, vad hände då?
– Det tar vi i morgon, nu har klockan blivit mycket. Dags att sova min sköna. God natt, älskling.