Det är på många sätt omtumlande att ta del av strömmingens nedgång i population och konsekvenserna av detta. Även att ta del av felaktiga fiskekvoter som orsakat detta haveri. Men, den saken kan vi avhandla på annan plats och naivt hoppas jag att det finns bättre personer att styra upp det strukturella vansinnet bakom den saken. Även om jag är lätt uppgiven inför hur det internationella fisket bedrivs.
Men, låt oss fokusera mer på produkten surströmming. En unik kulturell maträtt med säregna egenskaper som gör den till både en bucket list-experience i världsklass och till en oerhört viktig traditionell begivenhet här i norr.
Den är unik på många sätt.
Men, en sak har jag svårt att acceptera. Och märkligt nog verkar detta inte uppmärksammas.
Vad?
Jo, det faktum att surströmmingen inte omfattas av marknadsekonomins grundläggande tes om tillgång och efterfrågan.
En ekvation som enkelt kan förklaras som att om tillgången blir mer begränsad och kundernas efterfrågan är större än just tillgången stiger priset. Det drivs helt enkelt upp av vår vilja att betala för att få denna produkt.
För att förstå att mekanismen gäller det mesta i matbutiken räcker det att snegla på prisuppgången på den närbesläktade delikatessen kalixlöjrom. Här åker priset upp som om detta havets guld övergått till havets diamant. Och, jo, vi kunder får acceptera det om vi vill ha, och det vill vi.
Men, inte surströmmingen. Nej, den ska tydligen kosta samma till de som fiskar och sedan de som genomför den magiska transformationen till denna kulinariska anomali. I handeln är det samma pris. Åtminstone i butik.
I andrahandsförsäljningen ser vi dock hur marknadskrafterna skenar i tusentals kronor för en sketen burk.
Hur blev det så här?
BD Fisk, visst borde det gå att agera annorlunda?
Oskars, jag läser att ni på allvar avser att kanske avveckla er verksamhet på grund av bristen på strömming. Men, snälla. Tänk efter. Är det verkligen inte möjligt att denna efterfrågan skulle kunna höja värdet på er produkt och därigenom er lönsamhet. Skulle inte affärsplanen gå ihop sig om ni fick ta ut det verkliga marknadspriset för er delikatess..!?
Varför skulle just denna fermenterade fisk vara undantagen all marknadslogik som styr vår handel i övrigt???
Jo, ja, jag vet, då kommer en burk kosta hundratals kronor. Men, hellre det än ingen alls, tänker jag.
Jag vill kunna fortsätta att njuta av surströmming, allra helst då ett år extra lagrad, en ”fjoling” med tunnbröd, lök och potatis… Aaaaah, det gör nästan ont i gommen när jag tänker på detta. Fantomsmärtor av längtan. För mig är det värt hela pengen. Och jag gissar att vi är fler som tänker lika.
Så, vad säger ni, ska vi inte prova marknadsekonomin här?
Snälla! Lägg inte ner.