Över 3 500 arbetstillfällen har försvunnit och flera tusen till riskerar att försvinna inom ett halvår. I och med att branschen i princip har näringsförbud visar undersökningen att omsättningen har gått ner med 90 procent, uppemot 60 miljarder under ett vanligt år säger generalsekreteraren för Svenska researrangörs föreningen.
Det är svårt att inte älska resebranschen. Jag har arbetat i resebranschen i hela mitt yrkesliv samtidigt som jag lider med dem alla som får sina livsverk och karriärer slagna i spillror.
Regeringen har lagt en blöt handduk över resebranschen och fortsätter att kväva en hel bransch, utan att ta ansvar för sina beslut. Nu har det gått en månad sedan det värsta året någonsin för resebranschen. Staten har sträckt ut en oförutsägbar hand och delat ut små sårskydd till överflödande sår. Man har lovat likviditetsstöd som anlänt månader för sent. Något vettigt svar från finansminister Magdalena Andersson tycks inte vara i sikte.
Det är märkbart att myndighetspersonerna av Sveriges riksdag inte tycker att reseverksamheten är speciellt viktig. Resebranschen utgör knappt fyra procent av BNP, men minst det dubbla när det kommer till sysselsättningen. Resebranschen är motorn till att besöksnäringen, samt att hotell och krogar har beläggning. Att inte myndigheten är mer aktsam om branschen då den inkommande turismen har stor betydelse för både svensk besöksnäring och landet som helhet är för mig en gåta.
Jag undrar också varför miljöivrarna valde just reseverksamheten och särskilt flyget, som slagpåse i den pågående miljödebatten Varför gav det sig på en bransch som står för tre fyra procent av alla globala koldioxidutsläpp i stället för att fokusera på den tunga tillverkningsindustrin där verkliga problemet ligger samtidigt som den globala reseindustrin sysselsätter direkt och indirekt cirka 10 procent av jordens befolkning.
Flyget är absolut förutsättning för att det globala samhället fungerar. För möten mellan människor förstå andra kulturer, vänskap över gränser, förutsättning för turism och mycken mera. Bara tanken av att sluta resa är fullständigt befängt, rent av livsfarligt anser jag. I dag reser vi för att värna om samhällen, föra kampen mot fattigdom, listan kan göras lång. Om vi för en sekund tänker oss att vi stänger våra gränser och blir mer nationella och tror att vi klarar oss bättre som nation vore det förkastligt, rent av farligt.
Nej, vi ska resa så mycket vi kan. Det är inte vår sociala status och tjockleken på våra plånböcker som avgör om vi kan färdas med flyget mellan städer, länder och möta andra kulturer, vi ska motiveras med att det är en förutsättning för såväl demokratin som för freden.