Med stort intresse har jag läst ledarskribenten Daniel Perssons referat från en arbetsmiljökonferens om integration och ledaren med fokus på ukrainarna.
Många flyktingar som kom till Sverige och Luleå 2015 eller senare, visste inte vart de var på väg. De flydde från krigsdrabbade länder och ville så långt bort som möjligt för att rädda sina liv. I hemländerna är korruptionen utbredd och medborgarna saknar rättsskydd. Det finns också stora skillnader mellan flyktingströmmen 2015 och de som nu flyr från Ukraina. Gemensamt är att de flesta på flykt och som söker asyl vill försörja sig och skapa sig en framtid.
Villkoren skiljer sig åt mellan grupperna då och nu. Samtidigt finns det regler som drabbar alla lika.
Ukrainarna välkomnas tack vare massflyktingsdirektivet. Många drömmer fortfarande om att kunna återvända. Samtidigt drabbas de av bestämmelser som gäller alla asylsökande.
De får till exempel inte delta i den kommunala undervisningen i svenska, Sfi, inte heller kan de studera vid i universitet eller högskola, även om de har en utbildning som är likvärdig med motsvarande i Sverige. Legitimationsyrken kräver självklart omfattande kunskapsprov och kunskaper i svenska.
Grundproblemen är att flyktingar inte omfattas av folkbokföringen och inte får personnummer. De tilldelas ett samordningsnummer. Pass eller id-handlingar från hemlandet kan saknas eller godtas inte av svenska myndigheter.
Inte ens de som själva lyckas med att få ett jobb, kan öppna ett bankkonto för utbetalning av lön.
Ett komplicerat regelverk. Olika myndigheter och institutioner, som inte formellt kan samarbeta är ansvariga. Det leder bland annat till att ett parallellsamhälle med en svart arbetsmarknad skapas.
Utbildningsbakgrund från hemlandet värderas inte vid utredningarna om uppehållstillstånd.
De ukrainska flyktingarna kan komma att bana väg för ändrad syn på tidigare utbildning och yrkeserfarenhet.
Problemen med bankkonton uppmärksammas också på nytt.
Dagersättningen på 71 kronor är sedan många år lika för alla ensamstående asylsökande.
Samhällskunskap och kunskaper i svenska språket är grundläggande för migration. Det behövs inte så avancerade projekt. Att utan utbildad tolk försöka förstå varandra och använda engelska för en torftig dialog ökar missförstånden. Inom hälso-och sjukvård och juridik behövs specialiserade tolkar. Kulturkompetens kvalitetssäkrar rättssäkerheten.
Den absoluta majoriteten av flyktingar har flytt länder som är i krig eller krigshärjats under långa perioder. De har i bagaget traumatiserande upplevelser så hemska, att vi inte ens via nyhetsrapporteringen kan förstå vad de upplevt.
Överlevarna från förintelsen dör och skaran som minns flyktingströmmen under och efter andra världskriget blir glesare. Då liksom nu kom både vuxna och ensamkommande barn. Det sägs ta tre generationer för att komma över upplevelsen av förföljelse och krig i en familj.
Vi växte upp i tron att alla var välkomna och att i Sverige har alla människor lika värde. Nu ser vi ett samhälle växa fram, där inte minst olika grupper asylsökande ställs emot varandra. Det bottnar ofta i brist på kunskap.
Vart är vi på väg?