Den som inte väljer att bli politiker, får hålla tillgodo med en insändare. (Kanske valde jag fel, men nu har jag synpunkter på hur våra kommunala medel disponeras; i egenskap av lärare, medborgare och elev i karateträning.)
I Centralskolans ljusa, sagolika lokal; en oas med blankt, rent trägolv och högt i tak, har jag i flera år haft förmånen att kunna träna karate fyra kvällar i veckan med eminenta lärare tillsammans med underbara människor i olika åldrar.
Karate är inte bara en vanlig sportgren, utan en kulturell livsstil som innefattar ett medvetet förhållningssätt till livet. Träningen utförs barfota i vit dräkt med fokus, rörelseenergi, styrka och ödmjukhet.
Men: Ett beslut om Skolutvecklingscentrum i Boden fattas. ”Allt under samma tak”, är motiveringen. Varför?
Karatelokalen på Centralskolan är i toppskick, men ska byggas om till kontor; omformas från rörelse till stillasittande i en tid då vi alla uppmanas till rörelse. De som vill fortsätta att träna karate, anvisas utan likvärdigt alternativ till en sunkig gymnastiksal på Prästholmen, så långt från karateatmosfären i Japan man kan komma. Resursslöseri på gränsen till kulturell förnedring.
I dagsläget finns flera lediga kontorslokaler centralt i Boden och på Älvbrinken/f d A8, ett flertal tomma flervåningshus som skulle kunna byggas om till kontor. Däremot finns det inte en enda hyresledig lokal som är lämpad för karateträning.
Efter att ha tränat karate i tre veckor i Prästholmsskolans gymnastiksal efter det halvårslånga pandemiuppehållet, kan jag inte finna några andra ord för att beskriva situationen än kulturellt förakt, respektlöshet, och materiellt förfall. Om skolutveckling ska bedrivas någonstans, börja då i Prästholmsskolans gymnastiksal, där det är skräpigt, nedslitet, ojämnheter i golvet, wc-dörren går inåt och duscharna har vattenbrist.Hur ska dessutom Prästholmsskolans elever kunna uppleva idrott som något positivt och utvecklande i en lokal som är så ofräsch och sliten att det är motbjudande att gå barfota därinne? (Som karateelev har jag själv inte heller något val, för att sluta med träningen har jag inte en tanke på. Däremot förväntar jag mig mer respekt och inblick från er som fattar besluten.
Det känns tröttsamt att behöva klaga, kräva och förvänta sig självklarheter från dem som beslutar, och lätt att glömma att ingenting är självklart… men jag ger inte upp hoppet om mina medmänniskor i första taget. Därför en vädjan om revidering:
Lämna träningslokalen på Centralskolan intakt, så att träning kan fortsätta att bedrivas i den luftiga och fräscha atmosfär som en gång skapades för den ! (Mindre ekonomiskt lyckade beslut måste i hälsofrämjande syfte kunna revideras utan prestigetänkande.)
Ylva Slagbrand