Ett märkligt fenomen har uppmärksammats av mig senaste tiden. Så fort det tidigare pratats om att sänka skatten för pensionärer till samma låga nivå som löntagare då finns inga pengar, eller för att höja lönerna till både kvinnor och män som slavar för skitlöner. Då har politiker och ministrar slagit sig för bröstet och sagt att det inte finns pengar i statens kassakista för vare sig sjukvård, skolor eller äldreomsorg och vi har trott på lögnerna!
Nu har vi fått facit och även om det drabbat mig så säger jag tack corona, du visade att det finns hur mycket pengar som helst i statskassan. Nästan dagligen har minister efter minister stått i nyhetssändningarna och briljerat om att nu skulle hundratals miljarder satsas på ditten och datten.
Till och med är det så vist ordnat i konungariket Sverige, att en mängd storföretag får statligt stöd så att de samtidigt kan dela ut tiotals miljarder av statens gåvor till sina aktieägare. Det här är en solfläck i mina ögon. Storföretagen tjänar dubbelt så mycket som vanligt på Herr Corona. De anställda får lönegaranti utbetalt av vi skattebetalare och det stödet gör att man ogenerat kan dela ut miljarder till aktieägarna.
Så kontentan är att det finns tusen sinom tusentals miljarder i den svenska kassakistan. Till och med så mycket pengar att man helt skulle kunna ta bort all skatt på pensionärer och slopa skatten på drivmedel. Men de jättelika summor som finns, ska så klart inte gå till befolkningens väl och ve. Nej, bättre är det att de hamnar i överklassens redan sprängfyllda fickor så de kan äta sig mätt minst två-tre gånger per dag.
Alla hundratals miljarder som nu gödslas ut i ett evigt flöde, borde för länge sedan ha gödslats ut över sjukvården, skola och äldreomsorg. Tror ni det är någon tillfällighet att runt 30 procent har eller riskerar att dö på våra äldreboende på grund av nedskärningar. Läste någonstans att för mindre än tio år sedan hade en person som vårdade åldringar på boende tre till fyra personer på sin lott. Idag har samma vårdgivare tolv (12) på sitt ansvar. Jag är inte förvånad över att våra äldreboenden blivit en väntsal inför döden. Jag är ytterst tacksam att jag själv kan bo hemma i mitt eget hus och nu i coronatider har hjälp med handling i både affärer och apotek. Jag tänker inte belasta sjukvården, vi skall ju ändå till slut alla kila om hörnet. Nog känns det bättre i invand terräng än något sjukhus.
Eilert Gezelius