Att åka sjuktaxi är en bra rättighet för sjuka och gamla men som med det mesta finns det en baksida.
Det gäller behandlingen av patienterna som efter utför behandling eller vård måste vänta ända upp till två och en halv timme på en sjuktaxi för hemfärden.
Lagen har tydliga bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer som har funktionshinder eller funktionsnedsättning. De ska ha rätt till att beställa en taxi som är sådan att den inte ska försvåra eller göra patienter sjuka.
Jag och min fru har läkarintyg på en funktionsnedsättning som gör att vi inte kan åka en bensin-, hydro- eller elbilar. Inte heller bussar och tåg. Men en dieseldriven bil går bra.
Men vid beställning av sjuktaxi meddelas att vi inte kan beställa vilken taxi vi vill utan fö4r ta den bild som kommer.
Vid hemresa från vårdinrättningen låter det likadant.
Även som nyopererade måste patienterna sitta och vänta i allt mellan en till två och en halv timme för att få åka hem. För nu ska det samåkas med andra patienter som ska åt samma håll men som inte är klara för hemfärd utan måste inväntas.
Senaste incidenten var efter en cytostatikabehandling. Sjuksköterskan beställde sjuktaxi klockan 13.20 och den skulle anlända klockan 15, alltså efter en timme och 40 minuter. Ingen taxi kom. Sköterskan ringde igen cirka 15.40 och fick löfte om att en bil skulle komma inom 25 minuter. Ingen taxi kom.
Klockan 16.15 sitter jag i foajen utan tillgång till vatten eller toalett. En vakt kommer förbi vid 16.30 och frågar hur det är. Jag svarar att jag väntar på taxin som skulle komma klockan 15. Han frågar om jag är törstig och skaffar mig en dricka, sedan går han och ringer och undrar var taxin tagit vägen. De lovar att den ska komma om 30 minuter.
Jag ber honom ringa min fru och berätta att jag blir sen, vilket han gör och sedan går han vidare på sin runda.
När han kommer tillbaka efter 45 minuter sitter jag kvar, ingen taxi har ju kommit.
Han går och ringer igen. Om 30 minuter lovades en taxi – men nej.
Det rings om försvunna taxibilar sex gånger men inte förrän 17.15 kommer en taxi så hemfärden kan påbörjas.
Trött, hungrig, törstig och riktigt arg, för hade den trevliga och hjälpsamma vakten inte kommit vet man inte hur jag skulle komma mig hem.