Under 1970-talet upplevde vi en internationell stålkris. De svenska stålföretagen Domnarvets Järnverk, Norrbottens Järnverk AB (NJA) samt Oxelösunds Järnverk var alla omoderna och i princip konkursmässiga. Denna kris blev utgångspunkten för bildandet av Svenskt Stål AB (SSAB) som bildades år 1978. SSAB har tre tillverkningsorter i Sverige: Luleå, Borlänge och Oxelösund. Luleå och Borlänge bildar tunnplåtsdivisionen medan division grovplåt utgörs av Oxelösund.
Oxelösund är Sveriges enda stålverk som har en hel produktionslinje, från råvara till valsad plåt. I Luleå tillverkas stålämnen i form av "slabs" som kyls ner och transporteras till Borlänge. I Borlänge tillverkas varmvalsat och kallvalsat höghållfast stål av ämnen som kommer på tåg från främst SSAB Luleå. I Borlänge värms stålämnena från Luleå upp för att kunna valsas. Med andra ord är det så att Oxelösund har en helt integrerad tillverkning.
I Luleå och Borlänge är tillverkningen uppdelad så att i Luleå tillverkas stålämnen som transporteras till Borlänge för valsning. Således har Luleå en masugn men inte något valsverk medan det i Borlänge finns ett valsverk men ingen masugn. Detta är en struktur som är 43 år gammal.
Nu planerar SSAB en tillverkning av fossilfritt stål med järnsvamp som ska produceras i Vitåfors utanför Gällivare. Tillverkning av fossilfritt stål kräver en ljusbågsugn. Och år 2025 skall masugnen i Oxelösund ersättas med en ljusbågsugn. Jag antar att SSAB vill behålla (minst) samma produktionskapacitet i Sverige som nu, efter övergången till att producera fossilfritt stål. Då måste det finnas en andra tillverkningsort i Sverige förutom Oxelösund. Frågan är då vilken ort det kan bli. Jag ser tre alternativ.
1. Behålla nuvarande struktur med produktion av stålämnen i Luleå som valsas i Borlänge. Detta kräver att masugnen i Luleå ersätts med en ljusbågsugn. I Borlänge finns ett valsverk.
2. Bygga en integrerad produktion i Luleå, det vill säga en hel produktionslinje, från råvara till valsad plåt. Detta kräver att masugnen i Luleå ersätts med en ljusbågsugn samt att ett nytt valsverk byggs upp i Luleå. Sannolikt måste då valsverket i Borlänge läggas ner.
3. Bygga en integrerad produktion i Borlänge det vill säga en hel produktionslinje, från råvara till valsad plåt. Detta kräver att en ljusbågsugn byggs i Borlänge. I Borlänge finns ett valsverk. Sannolikt kommer då verksamheten i Luleå läggas ner.
Alternativ 1 innebär att en ljusbågsugn byggs i Luleå. Men alternativet betyder också att strukturen från 1978 bibehålls som bland annat innebär att de heta stålämnena måste kylas ner i Luleå för att transporteras och hettas upp i Borlänge inför valsningen. Denna hantering innebär sannolikt stora kostsamma energiförluster samt en ålderdomlig logistiklösning. Jag tror inte att detta är ett hållbart alternativ för SSAB vid övergången till produktion av fossilfritt stål.
Alternativ 2 innebär mycket stora investeringar i Luleå i form av en ljusbågsugn samt ett valsverk, samt nedläggning av valsverket i Borlänge. Jag tror inte att detta är ett hållbart alternativ för SSAB vid övergången till produktion av fossilfritt stål.
Alternativ 3 innebär en investering i en ljusbågsugn i Borlänge. I Borlänge finns redan ett valsverk. Då kommer en modern integrerad produktionsanläggning att se dagens ljus till en betydligt lägre kostnad jämfört med att bygga den i Luleå. Detta tror jag är det enda hållbara alternativet för SSAB vid övergången till produktion av fossilfritt stål.
Jag ser med andra ord framför mig att SSAB kommer att ha två tillverkningsorter för fossilfritt stål i Sverige. Borlänge och Oxelösund. Luleå kommer därmed inte att finnas kvar som en av SSAB:s produktionsorter i Sverige.