Hur kan det komma sig att så många bland så kallat vanligt folk känner missunnsamhet och avundsjuka mot de egendomslösa som behöver samhällets stöd?
Men samtidigt har man acceptans mot de penningstinna som berikar sig på folkets bekostnad? Vi ser att många i Sverige har sympatier och röstar på högerpartier som piskar upp aversion mot invandrare och fattiga men understödjer de rika direktörerna och besuttna miljardärerna.
Hur kan man förklara detta fenomen? Att det är lätt att få folk att utse syndabockar bland de som har annat utseende, religion eller hudfärg har vi sett många exempel på i historien.
Förr kunde man kanske förklara detta fenomen med att bildningsnivån inte var så hög. Men att det fortsätter i detta 2000-tal, det är för mig en gåta.
Partier som inför skattesänkningar för de rika tar samtidigt bort stöd till skola och omsorgsverksamhet. De har infört att rika ska kunna bli ännu rikare genom att bedriva exempelvis skolverksamhet med skattebetalarnas pengar.
Resultatet är väl känt men det hindrar inte de rika och deras partier att fortsätta med utarmningen av välfärden.
De som drabbas av den politiken är ju i stor omfattning de som röstat på just dessa högerpolitiker.