För två år sedan var jag på gymnastik i Luleå Energi Arena. Då gick brandlarmet och en röst sa: ”Det är brand, utrym omedelbart lokalen.” Vi gick ut direkt. Ute var det minusgrader och vi hade bara kortbyxor. Efter ett tag började vi frysa och smög in i trapphuset för att värma oss. Så småningom gick vi in och frågade personal, om man fick gå in. Det fick man.
Nyligen var jag på gymnastik och då gick brandlarmet. Jag var på väg ut till trapphuset, men tänkte på hur det var sist, så jag gick till omklädningsrummet för att ta med kläderna i famnen och gå ut. Där inne var det folk som bytte om. Då bytte jag också om. Jag sa att det är konstigt att det inte går någon signal ”faran över.” Någon trodde att vaktmästaren inte får starta en sådan signal, utan brandkåren måste komma och göra det.
Det moderna säkerhetstänket i USA arbetar för att man inte skall göra fel, för då kan man bli stämd. Exempel på sådana säkerhetsföreskrifter. Doppa inte elkontakten i vatten. Innerdörrarna skall inte användas som bro över dike, eftersom dom inte tål den belastningen.
Kan man tänka på samma sätt när det gäller brandlarm? Att felaktigt starta brandlarm är inte farligt, i varje fall inte kortsiktigt, kanske långsiktigt om det sker ofta. Att felaktigt signalera, faran över, kan vara farligt och i värsta fall riskera stämning.
Vid de två tillfällen som jag beskrivit, fick folk själva fundera ut, om det inte fanns någon fortsatt risk för brand. Jag märkte, att vid den andra gången tog folk inte brandlarmet på lika stort allvar som den första gången. Vad som händer om brandlarmet går en tredje gång och folk har tappat förtroendet för larm ännu mer. Det vill jag inte tänka på.
Jag tror att förtroendet för larm ökar om man signalerar ”faran över”, när faran är över.