”Ökad tillgänglighet, bättre service och tätare dialog med företagen. Det är några av åtgärderna som kommunen ska jobba mer med för att möta företagarnas behov och förbättra företagsklimatet.”
”– Goda förutsättningar för näringslivet är avgörande för att Luleå ska växa. Nu kraftsamlar kommunen och näringslivet för att ge företagarna en god service och påbörja klättringen uppåt i företagsrankningen, målet är topp 50, säger kommunalråd Carina Sammeli.”
Det kan man läsa i kommunens tidning Vårt Luleå. Det är ju bra, men ... skolan då ?
Där behövs också ökad tillgänglighet (små skolor nära hemmet för de mindre skolbarnen), där behövs bättre service och tätare dialog med föräldrar och lärare/pedagoger (som säger att det är attraktivt att arbeta på mindre skolor). Där behövs att kommunen jobbar mer för att möta ALLA barns behov av en bra skolgång. (En förutsättning för ett bra liv). Som i sin tur skapar en bra arbetsmiljö för lärarna. (Så att kommunen kan bli en attraktiv arbetsgivare). NU och i framtiden – för att hela kommunen ska leva och lära.
Men när det gäller skolan går man i motsatt riktning. Man tänker fortsätta att satsa på att bygga stora skolor. I Gammelstad för 700 elever, förskoleklass – årskurs 9. Det vill säga barn från 5 till 16 år. Där är det fortfarande ”Framtidens skola”-konceptet som gäller.
När det gäller skolan försöker politiker och tjänstemän lösa en ekvation som inte kan gå ihop. Politikernas ekonomiska beslut gör att skolan måste skära ner, spara. Lösningen blir att spara och samtidigt presentera det som nåt det inte är i praktiken. (En likvärdig attraktiv skola). Beslutsunderlaget till ”Framtidens skola” var en uppvisning i hur man riggar ett beslutsunderlag för detta ändamål.
Här behövs ett paradigmskifte. Politikerna måste tänka om. Måste prioritera skolan och alla barn – i verkligheten. Tjänstemännen behöver få i uppdrag att utreda alla barns/skolans behov förutsättningslöst – utan ekonomiska ramar, som blir snävare och snävare för varje år. Och politikerna måste tilldela skolan den summa pengar som behövs, för att genomdriva det. Det här är ett val politikerna kan göra. Om de vill.
Allt annat är faktiskt slöseri med våra skattepengar och ger merkostnader för kommunen i framtiden. Samtidigt som det förvärrar lärarbristen. De får ju betala politikernas beslut med sämre arbetsmiljö. Och det är fortfarande så, att när man väljer att satsa på stora skolor, så offrar man medvetet de barn som behöver mest stöd, på stordriftens altare.
Avslutningsvis: De som förhoppningsvis ska starta/utveckla företagandet i Luleå, har eller kommer att få barn. En skola som tar alla barns behov på allvar. Som tar lärarnas och skolledarnas behov på allvar är en skola alla föräldrar tryggt kan skicka sina barn till. Det är faktiskt en delförutsättning för utvecklandet av företagandet i kommunen.
Allt hänger ihop.