Nyckelordet har alltid varit "fritt och frivilligt"

"Risken finns att det kan bli en kraftig nedmontering av studieförbunden, och att mÄnga kommer att mista meningsfulla sammanhang", skriver insÀndarskribenten.

"Risken finns att det kan bli en kraftig nedmontering av studieförbunden, och att mÄnga kommer att mista meningsfulla sammanhang", skriver insÀndarskribenten.

Foto: Vilhelm Stokstad / TT

InsÀndare2024-03-29 15:16
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Sorgligt nog har regeringen och Sverigedemokraterna lagt fram en gemensam budget dÀr anslagen till studieförbunden under en treÄrsperiod minskar med 500 miljoner kronor, en minskning med en tredjedel av nuvarande summa. Risken finns att det kan bli en kraftig nedmontering av studieförbunden, och att mÄnga kommer att mista meningsfulla sammanhang. Det gÀller bÄde deltagare, anstÀllda, ledare och kulturarbetare.

TyvĂ€rr Ă€r mĂ„nga idag omedvetna om den roll som folkbildningen historiskt har spelat för att bygga upp vĂ„r svenska demokrati. Folkbildningen Ă€r starkt sammanlĂ€nkad med det demokratiska samhĂ€llets framvĂ€xt. Redan frĂ„n början uppstod starka band mellan studieförbund, folkhögskolor och folkrörelser. Dessa starka band finns fortfarande kvar i den tid vi lever i nu. Även mĂ„nga nybildade föreningar och nĂ€tverk har ett nĂ€ra samarbete med studieförbunden.

I en tid som prĂ€glas av stora utmaningar och en allt större polarisering Ă€r folkbildningens metoder och pedagogik omistliga. I den lilla gruppen ”studiecirkeln” kan olika tankar, tro och tyckanden fĂ„ mötas.  HĂ€r kan man trĂ€nas pĂ„ demokrati, lĂ€ra av och med varandra.

Studieförbunden har funnits i över hundra Ă„r. Ett nyckelord för studiearbetet har alltid varit ”fritt och frivilligt”. Att lĂ€ra sig nĂ„got nytt för sin egen skull, men som Ă€ven gagnar civilsamhĂ€llet och samhĂ€llet i stort.

SjÀlv har jag haft den stora lyckan att fÄ vÀxa upp i sammanhang som prÀglades av förenings- och folkbildningsverksamhet och största delen av mitt yrkesverksamma liv fÄtt arbeta med dessa mina hjÀrtefrÄgor. Att fÄ möta sÄ mÄnga mÀnniskor som fÄtt vÀxa och utvecklas i dessa sammanhang har varit djupt meningsfullt.

Min förhoppning och önskan Àr att folkbildningen ska hitta sÀtt att överleva sÄ att Àven nya generationer kan fÄ ta del av den.