Som en stolt invånare i norra Sverige och någon som verkligen bryr sig om vår regions framtid, känner jag mig tvungen att ta upp en avgörande fråga: byggandet av Norrbotniabanan. Vi står inför ett viktigt beslut – ska vi bygga ett enkelspår eller dubbelspår när vi nu utvecklar den här kritiska järnvägsförbindelsen? Låt mig vara tydlig: enkelspår borde inte ens vara ett alternativ.
I oktober 2022 publicerade Europeiska kommissionen en rapport, under ledning av den europeiska samordnaren Pat Cox, som analyserade Scan-Med-korridoren, där Norrbotniabanan är en viktig del. Denna rapport är en del av den femte arbetsplanen för korridoren, och den betonar något som är avgörande för oss här uppe: att framtidssäkra vår infrastruktur. När vi bygger nytt, särskilt på ett så strategiskt viktigt nätverk som Scan-Med och TEN-T, måste vi bygga för framtiden – och det betyder dubbelspår. Det är en investering i vår regionala ekonomi, vår miljö och vårt samhälles långsiktiga hållbarhet.
Varför är det så viktigt? Tänk på hur snabbt världen förändras. Vi ser en ökande efterfrågan på hållbara transporter, och vi vet att järnvägen spelar en central roll i att minska vår klimatpåverkan. Att bygga enkelspår är som att en 2+1-väg på E4:an, där personbilar får köra i 250 km/h och lastbilar i 80 km/h. Att det är fem gånger dyrare att bygga ett andra parallellt spår i efterhand är såklart också relevant. Att bygga dubbelspår är helt enkelt en sund riskhantering om man inte kan förutspå framtiden.
Enkelspår begränsar kapaciteten, skapar flaskhalsar och ökar risken för förseningar. Dubbelspår innebär att vi kan hantera större trafikmängder, förbättra punktligheten och säkerställa att vår region förblir konkurrenskraftig och attraktiv för både industrin och människor. Dessutom, genom att bygga dubbelspår, bidrar vi direkt till EU:s mål om att minska utsläppen och främja hållbara transportlösningar.
Så krångla inte till det. Enkelspår borde inte vara tillåtet när vi bygger nytt på Scan-Med-korridoren och TEN-T-nätverket. Det är helt enkelt inte en lösning som hör hemma i en framtidsinriktad transportstrategi. Det handlar om att göra en långsiktig investering som säkerställer att vi kan växa och utvecklas utan att hindras av otillräcklig infrastruktur. Låt oss bygga för framtiden, inte för det förflutna. Vi har chansen nu – låt oss inte missa den.