Insändare: Norrbotniabanan måste bli en järnväg att lita på

Freden i Fredrikshamn avslutade det Finsk-Svenska kriget 1808-1809. Sverige fick avträda hela Finland som blev Storfurstendömet Finland. Gränsen flyttades till Torneå-Muoneå älvar.

Tsarens ursprungliga gräns skulle gå efter Kalix älv. Han kände till malmen uppe i norr, men han tyckte det var för långt bort och för diffust. Ett landområde utan värde. Mannens ointresse gjorde att gränsen flyttades till Tornedalen. Svenskens förslag från ett underläge var Kemi älv.
Storfurstendömet Finland med sin ryska ledning var ett hot mot Sverige. Därför byggdes Bodens fästning, med början av 1800-talets sista år. Till denna fästning byggdes stambanan. Soldater och hästar skulle transporteras från södra Sverige upp till Boden i händelse av ofred.

Krig kanske kunde undvikas genom att satsa på försvaret.

År 1939 angrep Ryssland Finland, som då var ett självständigt land. Finska vinterkriget var ett faktum. Då var det tryggt med Bodens fästning, som senare kompletterades med Kalixlinjen.
Stambanan fungerade utmärkt under hela andra världskriget. Eftergifter gentemot Tyskland var man tvungen att underordna sig.(Somliga minns Engelbrechtdivisionen.
Man byggde även en reservbro vid Älvsbyn. Det blev stockar som bropelare och plank till brobalkar. De senare gömde man i ett närbeläget grustag. 

Nu ska Norrbotniabanan byggas. Den ska förbinda norrbottniska stålindustrier med köpare på kontinenten.
Innan den byggs måste Malmbanan rustas upp. Det har vi alla sett i tidningarna de senaste dagarna. Den nya malmhamnen i Luleå kostar mycket pengar. Allt detta går före. Malm ut till kontinenten ger klirr i kassan.

När det blir Norrbotniabanans tur att byggas måste det bli en järnväg att lita på eftersom Ryssland kommer att fortsätta sin agressionspolitik såsom den alltid har gjort. Putin är bara en figur i dessa led.

Härav följer att älvövergångarna måste byggas med känd, stabil teknik.