Det råder medvind för nya järnvägsförslag – de har fått ligga på is alldeles för länge. Inte sällan på grund av samhällets oförmåga att ta till sig av idérikedomen. Lennart Holms insändare 29/10 är exempel. Rosor strös över "Västra alternativet". Jag kan hålla med, jag som var först med att presentera det 1976 när regeringen begärde kommunens svar i samband med att en grupp lobbyister hört av sig. Jag var då biträdande gatuchef och chef för trafikplaneringen i Luleå.
Stadsplaneringen stod lågt i kurs efter SV80-konkursen och så har det fortsatt att vara till betydande nackdel för stadens utvecklingsförmåga. Bidragande faktorer är flera men jag vill särskilt nämna bristerna som gäller framtagande av översiktsplaner eller generalplaner som benämningen var förr. Tidningarnas oförmåga att bidra med kartor bör också nämnas. De behövs om man vill få impulser från allmänheten.
Norrbotniabanan drogs igång under felaktig etikett. "Kustjärnväg" väckte felaktiga förväntningar men blev också styrande i val av sträckning och funktion. Helhetstänkandet förlorades när delsträckan Botniabanan byggdes (som också blev tre gånger dyrare än planerat).
Stambanan kom att bli bort-kritiserad för tidigt för sin låga standard. Det kunde ha lönat sig med partiell upprustning i kombination med förbättrad inlandsbana. Särskilt sedan Boden-Haparanda-järnvägen kom till. Och med den intresse-förskjutning västerut som upplevts senaste åren.
Som en förskjutning västerut kan man också se det att vi nu är med i den västliga försvarsalliansen samt ser potential i förbindelser med Atlantkusten.
Under en tid fanns Barentsleden som upptog politikernas intresse, som man nu kan se det, alldeles i onödan. Siktade på förbindelse mellan Murmansk och Mo i Rana.
Norges sak är också vår. Länderna har intresse av att kommunikationerna samordnas, särskilt när man tänker på hur svåra bergformationerna är på norska sidan Kölen. Ole Tobias Olsen – Nordlandsbanens fader – var bevisligen i Luleå i slutet på 1800-talet under tiden då Malmbanan planerades. Han var utbildad till präst men som planerare blev han biträdande generaldirektör i norska Jernbaneverket.