Svar till Maria Nordgren i Kuriren den 6 juli. Hon använder formuleringen ”Luleå ska kunna ha fler invånare” som argument för att möjliggöra ett nytt industriområde på Lövskatan. Jag kan garantera Nordgren att ett sådant industriområde inte på något sätt kommer att bidra till att Luleå får fler invånare.
Nordgren beklagar att hon är ”otydlig”. Det handlar inte om otydlighet. Hon pratar ordrikt och allmänt om bl a proceduren men inte om sakfrågan som handlar om effekterna av ett industriområde på första parkett vid ett bostadsområde.
Proceduren är jag fullständigt medveten om men samtidigt tämligen luttrad av procedurer för medborgarinflytande. När återvinningscentralen föreslogs förläggas till Lövskatan genomfördes samrådsmöten med medborgarna. Vid det sista mötet inledde stadsbyggnadsnämndens ordförande med att instruera de närvarande att gå ut i grupper och där diskutera hur Lövskatan skulle kunna göras till ett ännu trevligare bostadsområde.
Sakfrågan för medborgarna, det vill säga effekterna på bostadsområdet av en återvinningscentral, skulle det uppenbarligen inte samrådas om. De närvarande medborgarna satt som frågetecken och undrade om de hade kommit till fel möte.
Nordgren behöver inte ägna sig åt att i allmänna ordalag beskriva proceduren och fördelar med arbetsplatser nära bostadsområden. Sakfrågan handlar nu om att kommunen vill möjliggöra ett industriområde, stort eller litet, på första parkett framför ett bostadsområde. När den möjligheten är ordnad är en för medborgarna svårstoppad procedur i rullning.
Svårare än så är det inte.