Skämmes SSK!
Har bott länge i Sunderbyn och har, tillsammans med mina barn, alltid varit stolta över vår by och vår fina idrottsförening Sunderby Sportklubb, en förening som alla våra barn varit/är medlemmar i. SSK har ett mål om att ”bedriva verksamhet för så många som möjligt, så länge som möjligt, i så bra verksamhet som möjligt”. Det framgår i policyn att detta ska uppnås bland annat genom att barn och ungdomar ska utvecklas i sin egen takt och kunna delta utifrån sina förutsättningar och att ingen utsättas för kränkande behandling, trakasserier, mobbing eller diskriminering.
Så långt verkar allt bra, om det bara hade varit så att det som står i policyn också varit det som gällt i praktiken. Inget av mina barn spelar, tack och lov, hockey i det SSK-lag som nu väljer att elitsatsa och lämna de flesta av sina egna spelare utanför. Sunderbyn är inte så stort vilket gör att det, både genom föräldrar och barn, framkommer en allt annat än positiv bild, av hur arbetet i det omnämnda laget bedrivits under många år och som nu kulminerat i det som omskrivs i media.
I den aktuella frågan vågar inte föräldrar uttrycka sig offentligt, med rädsla för hur det påverkar det egna barnet. En tystnadskultur har skapats under lång tid då barnen straffats genom att inte bli uttagna till matcher med mera, när föräldrarna haft synpunkter. Av rädsla för detta har de sett på hur tränaren selekterar och toppar, och hur de som inte spelar som önskat, rent allmänt blir behandlade på ett sämre sätt. Det beskrivs hur barn farit illa av att ha varit del av den osunda kulturen i laget under flera år.
Från att ena dagen varit stolt över vår idrottsförening, skäms jag nu över den, och för att jag varit så godtrogen att jag trott på de fina orden. En policy finns ju till just för att situationer som denna inte ska uppstå, och för att krav ska kunna ställas även på tränare som oftast är föräldrar och jobbar ideellt. Det står nu mycket klart att de flesta delar policyn, i detta fall, bara är ett ”spel för galleriet”, då både sektionsstyrelse och föreningsordförande under en lång tid känt till de missförhållanden som råder.
Det är oerhört klent av de ansvariga att inte våga stå upp för policyn, trots att de haft vetskap i frågan. Det är som sagt (skrivet) barn som påverkats negativt, kanske till och med fått djupa sår för livet. Det har de ansvariga på sitt samvete!
Skämmes SSK!