Bengt Åslunds ställda fråga i NK 13/11 borde verkligen uppmärksammas för han sätter fingret på något av det viktigaste i stadsplaneringen. Städer är olika stora och av det dras gärna slutsatsen att storleken har betydelse. Men i så fall skulle väl fler av småttingarna anstränga sig för att komma upp sig? Svaret blir troligen att varje stad hittar sin lämplighets-nivå när man slår ihop gynnsamma och ogynnsamma faktorer för stadens tillväxt. Det finns en mångfald av lämplighets-faktorer – kommunikationsnätet, tillgång till vatten, natur, mötesplatser, arbetsplatser, affärsliv och upplevelser. Traditioner, kultur med mera, kan vara påverkande.
Själva stadsplaneringen förändras över tid. Den var tidigare mer inriktad på att sörja för goda "stadsfunktioner", vad det nu innebar, och det gjordes generalplaner som visade att stadens fäder hade förstått vad det var som behövdes bäst och vad som var långsiktigt hållbart. Rösta på oss så ska vi ordna allt! När såg vi senast en god generalplan för vår stad? Nu heter det något annat, gärna med betoning på vision, expansion och futurism.
Var och en som ser på sin egen stad inser att det är de kloka handfasta åtgärderna som funkar bäst för att göra en stad attraktiv, som får människor att trivas, får företag att etablera sig, ungdom att utveckla sina talanger. Det är kanske den mest demokratiska vägen att gå för att vi också ska bli fler skattebetalare som bidrar till att stadens egna dragningskraft ökar och vi alla kan få det bättre.
Låter bra men kruxet är att många fler måste känna sig engagerade i "förbättringsarbetet". Till exempel vara aktiva och engagerade, ge tips, ställa frågor och vara aktiv på flera andra sätt. För att nå målet – en mycket bättre stad. Luleå kommuns hemsida utlovar belöningar för sådana engagemang. Men var uppmärksam, goda förslag kan också vara att motsätta sig förslag som verkar otillförlitliga eller rent av dåliga. Bidra till ökad mångfald.