Vi alla inbitna Kalix HC-fans minns första playoffmatchen mot Nybro Vikings. När Erik Karlssons bror åkte runt med ”tintat” visir. Vi alla minns när Jacob Lindvall blundade och sköt in sitt första seniormål.
Vi alla minns när Kalix HC åkte in till Kalixsonen Will Prime’s låtar. Vi alla minns när Kalix HC hade Kalixbor i första kedjan.
Vad hände med Kalix HC?
Från att gå från 18-19 egna produkter i representationslaget, till att ha 2-3 stycken. Att gå från 10-11 miljoner i eget kapital, till att vara konkurshotat. Att gå från hotellövernattningar till skolsalar på bortaresor. Att gå från egenbeställda klubbor till att inte veta om man har en ”left eller right” klubba till morgondagens match.
Att gå från topplag till bottenlag.
Jag minns när Kalix HC hade frodande ungdomssatsning. När 98:a-kullen åkte runt och hade kalas i J18-serierna. När Jacob Lindvall tystade hela Västernorrland efter pass av Benjamin Alsos nere i Kramfors.
Att gå från det till att behöva slå ihop pojkar 15/16 för det inte finns spelare. Någonstans gick det fel. Någonstans försvann glöden i klubben. Någonstans försvann Kalix ur Kalix HC.