Trots allt så har det socialistiska arvet varit tydligare än det liberala. I generationer har svenska folket levt i det sociodemografiska experimentsamhälle som blev ett resultat av den sociala ingenjörskonsten som omhuldades och emfaserades av Gunnar och Alva Myrdal.
Trots att begreppet Folkhemmet togs till svenska folkets hjärtan, blev det aldrig det som begreppet ”folkhem” innebar för den befolkning som till största delen bodde utanför de urbaniserade områdena. Folkhemsdrömmens röda stugor och granskogens sus, förblev en dröm.
Ett politiskt smart drag av Per-Albins ministär var att låta alla Folkskolans elever hämta sin kulturella identitet ur den läsebok för Folkskolan som gav alla samma språk och grundvärderingar. En pedagogik, unik som saknade motstycke i den övriga civiliserade världen. Framför allt vid industrialismens genombrott i samhället blev denna gemensamma rikslikare ovärderlig i skapandet av det socialistiska samhället utan störande planekonomiska inslag.
Emellertid ger oss vår historia vittnesbörd om hur kapitalets företrädare, riskkapitalister, men också begåvade och driftiga entreprenörer, bidrog till det ekonomiska välstånd på vilkets grund vår välfärd vilar.
Det var kapitalister som Lars Magnus Ericsson, Gustaf de Laval, Hjalmar Lundbom, Rausing, Kamprad med flera som till största delen är grundare av det välstånd som vi än i denna dag åtnjuter i form av en välfärd som kunde sett så oerhört mycket sämre ut om de sociala planekonomiska krafterna hade fått agera samhällsbyggare på egen hand.
Sverige förvandlades från ett socialistiskt utopia till en praktisk välfärdsstat byggd på det fria kapitalet och den fria företagsamheten. Vi ska inte heller glömma bort Sven Wingquist som är mannen bakom SKF som sedan1907 har skapat tusentals arbetstillfällen i landet. Denne industriman är dessutom upphovsman till den svenska industrins klenod Volvo.
Ytterligare en kapitalstark välfärdsbyggare har vi i Axel Axelsson Johnsson som gett den tunga industrin ordentlig grund.
Med hänvisning till det anförda konstaterar vi att kapitalet och kapitalisterna i Sverige bidragit och bidrar till landets välstånd och välfärd. Låt oss slippa juvenila påstående om att politiska beslutsförsamlingar, med hushållens pengar, bygger en välfärdsnation.
Politiker är väldigt sällan entreprenörer och behöver inte justera underskott med ökad omsättning.