Detta kan hända vilken familj som helst. Vi är det.
Jag som förälder sitter tillsammans med syskon till en bror som börjat missbruka. En skötsam ung man. Aldrig rökt, snusat eller druckit alkohol men hamnade i rörigt sällskap via en arbetsplats.
Vi skickade tillsammans med andra ett flertal orosanmälningar.
Nu sitter han i annat boende.
Det smärtsamma är att vi som familj inte får frågan om hur vi mår. Familjen är helt utesluten och sekretess råder.
Vore det inte rimligt att sociala och missbruksenheten ser helhetsbilden? Att värna om hela familjen.
Över ett år har jag som mamma oroat mej för hans hälsa så min egen hälsa svajar.
Man sörjer. Allt man byggt upp för barnen att få en bra framtid raserades snabbt. Klarat gymnasiet, körkort och omtyckt på jobbet. Ett hem att komma tills man är flygfärdig till eget bo.
Varför ser systemet ut på detta sätt?.
Att inte ha en behandlingsform där den som missbrukar även får insikt i hur skadade anhöriga är och hjälper den borttappade att hitta tillbaka till sin familj som sörjer och saknar. Och tar samtal med familjen hur det varit.
De ska inte heller få tillgång till boende innan dom genomgått avgiftning och samtal.
Missbruket fortsätter utan kontroll. Många liv förstörs utan att någon bryr sig. Själv lever jag bara för stunden och dagen.
Tårarna är slut.
Nu är det andra julen som kommer och ingen julglädje.
Någon fattas oss. En ung, sofistikerad, smart son och bror.
Varför vill samhället att det ska se ut så här?.
Det är över ett år sedan vi såg honom och man undrar, längtar han inte hem eller saknar oss? Jävla droger och gäng som förstört så många familjer.