Vi lever nu i en tid som skall vara den mest toleranta och förstående tiden som någonsin har existerat på vår planet.
Minoriteter, olika grupper, föreningar och organisationer som inkluderar historiskt negligerade eller trakasserade individer och grupper har aldrig någonsin fått sådan uppmärksamhet, synlighet och komma till tals.
Företag, kommuner, regeringar och länder har aldrig jobbat så hårt tidigare när det gäller inkludering, mångfald, uppmärksammande av individen et cetera.
Frågan blir dock: När vi nu lever i den mest förstående och toleranta tiden vi någonsin har levt i, hur kan vi då samtidigt vara den snabbaste dömande populationen som någonsin existerat på denna jord.
Det räcker med ett enda ord som yttrats i vrede eller frustration, en skrivelse som gjordes för 20–30 år sedan, ett knapptryck på en telefon, en tumme upp i ett inlägg, eller en händelse som man inte hanterat korrekt i stunden för att sedan bli totalt kancellerad och dömd för all framtid.
Ordet "avstånd" kommer så snabbt att blixten står stilla!
Vi har gått ifrån att du anses skyldig när du blivit dömd i domstol till att vara skyldig direkt vid en anonym anklagelse eller rykte!
Vi har alla gjort fel, vi har alla hanterat situationer på sätt som har varit mindre bra, vi har alla sagt saker när vi är arga, ledsna, sårade, stressade som vi inte menade. Vi har alla tänkt annorlunda när vi var yngre där tankarna sedermera mognat med åldern.
Ingen är oskyldig men ändå är vi så fruktansvärt snabba på att döma någon annan vid minsta fel.
När vi nu lever i den tiden vi gör och vi ska vara så upplysta som vi aldrig ha varit, hur kan vi då ha hamnat så fel!