Men då straffas de av svenska väljarna i opinionsmätningarna.
Det förefaller som att detta skattetyngda, av våldsdåd, uppskrämda folk hellre ser en fortsatt S-ledd regering med samma, förödande politik som skapar otrygghet, ofrihet, obefintlig arbetslivsutveckling och allt djupare kleptokratisk klåfingrighet med mer konfiskering av hushållens inkomster.
När Liberalerna tog steget mot sina borgerliga vänner, väcktes hoppet hos halva valmanskåren, men det ljuset i tunneln upptäckte uppenbarligen inte detta kuvade folk. Ett folk som hellre låter sig bindas vid bidragspolitikens köttgrytor, än att försöka förvalta sina egna resurser och färdigheter.
Men beroendet av politikers förmyndarskap och statliga, politiskt beslutade allmosor, håller den styrande nomenklatura i ett fast grepp om befolkningen. Ett politiskt mönster som känns igen från andra, mindre humana statsskick.
Valet är mindre än femhundra dagar bort och det är hög tid att samla borgerligheten som är de enda som kan återge folket sin myndighet att själva fatta beslut om sin vardag och framtid.