När det äntligen såg ut som att vi skulle få en riktig borgerlighet att forma riksdagsarbete kring, i och med att Liberalerna bekände sig till den riktiga oppositionen igen, då straffas de av de svenska väljarna i opinionsmätningarna.
Det förefaller som om detta skattetyngda, av våldsdåd, uppskrämda folk hellre ser en fortsatt S-ledd regering med samma, förödande politik som skapar otrygghet, ofrihet, obefintlig arbetslivsutveckling och allt djupare klåfingrighet med mer konfiskering av hushållens inkomster.
När Liberalerna tog steget mot sina borgerliga vänner väcktes hoppet hos halva valmanskåren, men det ljuset i tunneln upptäcktes uppenbarligen inte. Detta kuvade folk som hellre låter sig bindas vid bidragspolitikens köttgrytor, än att försöka förvalta sina egna resurser och färdigheter.
Med beroendet av politikers förmyndarskap och statliga, politiskt beslutade allmosor håller den styrande nomenklaturan sitt fasta grepp om befolkningen. Ett politiskt mönster som känns igen från andra, mindre humana statsskick. Valet är mindre än femhundra dagar bort och det är hög tid att samla borgerligheten som är det enda som kan återge folket sin myndighet att själva fatta beslut om sin vardag och framtid.