Återigen måste man fråga sig om våra folkvalda är ute efter att utrota "fattigdomen" i Sverige genom skattehöjningar av olika slag. Slutmålet torde vara att så få som möjligt av de sämst ställda ska överleva, vilket skulle ge en tydlig bild av ett välmående land.
Om du är pensionär idag så bör du känna skam över att inte kunna bidra med mer än du gör idag, nån krona kanske blir över när du av din fattigpension har betalat det mest basala. I så fall, skicka in den slanten för den kommer att tas ifrån dig i alla fall.
Skattehöjning på energiskatten från 26 till 36 öre per KWh är bara det senaste påslaget. Samtidigt höjs riksdagsarvodet med 1500 kronor per månad med motiveringen att man inte kan neka till höjningen då de inte beslutar om sådana triviala saker. Fast det är väl logiskt, tjänar man tolv gånger så mycket som fattigpensionären borde man naturligtvis också få tolv gånger så stor löneförhöjning (förmodligen är den större än så då tillskottet till pensionen inte kommer i närheten av sådana summor).
Kontentan blir då, sitt still i båten, (du har ändå inga åror) och hoppas på att tillståndet i landet inte förvärras så mycket att den typ av radikala åtgärder som beskrivs i den dystopiska boken "Mogadondalen" av Anderz Harning, blir verklighet.