Det latinska ordet ”communicatio” betyder ”ömsesidigt utbyte”. En förutsättning för det goda samtalet är att engagerade parter är tydliga i sina formuleringar. När vi diskuterar Luleå kommuns ekonomi, finns en del övrigt att önska för oss som befinner sig utanför Stadshuset.
Detta inlägg utgår från två uppgifter som återkommer i samtalet: dels att skolorna har ett överskott på ytor, dels att Luleå kommun går med förlust.
Att det fattas 2 000 elever i vår kommun för att fylla skollokalerna är ett slående argument. Men ett slående argument behöver nödvändigtvis inte vara ett bra argument vid konfrontationen med verkligheten. Eftersom det från kommunens sida genomgående har betonats att det inom skolans värld främst är lokalerna, som ska klara av barn- och utbildningsnämndens (BUN:s) besparingskrav, gäller det att hitta dessa, säg 20 000 överskottskvadratmeter.
BUN ska 2019 – 2022 spara i genomsnitt runt 25 miljoner kronor per år. Med en internhyra på 2 000 kronor/kvadratmeter krävs att 12 500 kvadratmeter av skolytor elimineras vart och ett av dessa fyra år. Skolan använder idag 109 000 kvadratmeter. Det blir framöver rätt trångt för våra 7 500 elever i grundskolan. Att sparkraven ska genomföras huvudsakligen genom att minska lokalytor är sålunda inte möjligt. 75 procent av BUN:s budget utgörs av personalkostnader. Ska sparprogrammet genomföras, får en hel del lärare söka jobb på annat håll. Konsekvensen av att barnen bussas till de större skolorna blir därmed en lägre lärartäthet. Finns det någon som vill hävda att den utvecklingen skulle höja kvaliteten på undervisningen?
Så till det andra förekommande uppgiften, nämligen att kommunen går med förlust. På ett seminarium för en tid sedan meddelade den nu avgångne ekonomichefen Öström: ” Idag använder vi mer än 100 procent av skattepengarna till drift”. När jag går in på kommunens hemsida (www.lulea.se/kommun-politik/effektivisering-och-digitalisering) kan jag läsa att kommunen under 2019 kommer att redovisa ett prognostiserat överskott på 131 miljoner kronor. Hur hänger det ihop? Det är önskvärt att Stadshuset förklarar för oss fåkunniga kommunmedborgare hur en sådan motsägelse är möjlig.
Jag gör själv ett försök att finna en förklaring genom att utgå från att kommunen dels har en driftsbudget som svarar för de löpande kostnaderna och där intäkterna består av kommunalskatt och statsbidrag, dels av en investeringsbudget. På ovannämnda webbplats finns uppgiften att kommunens investeringar 2020 uppgår till 872 miljoner kronor. 400 miljoner kronor finansieras av skatteintäkter. 230 miljoner kronor avser de större projekten Hertsö badhus och Räddningstjänstens flyttning. Dessa båda investeringar är emellertid enligt Öström redan finansierade. Den tredje rubriken (242 miljoner kronor) lyder ”Avgiftsfinansierad verksamhet. VA”. Enligt Öström finansieras den delen med lån.
Är det så att driftsbudgeten även inkluderar skattefinansierade investeringar? Stämmer det, sker en sammanblandning av drift och investeringar, två typer av kostnader som vanligtvis hålls isär.
Stadshuset har goda möjligheter att skingra de dimmor som ovanstående resonemang är ett exempel på. Det finns kommunmedborgare som (gratis!) står till förfogande som rådgivare då kommunens handläggare går till verket för att för oss på ett begripligt sätt förklara dessa sammanhang.
Sven Persson
Ersnäs