Då var säsongen över, långt innan vårsolen börjat steka över Delfinens parkering. Respasset kom redan i kvarten, vilket antagligen inte förvånade någon men som svider för väldigt många.
Förra säsongen gick vi nästan hela vägen, game seven i finalspel men tyvärr var inte marginalerna med Vårat Gäng den aftonen, och pokalen hamnade i Karlstad.
Med så många hemmamatcher och sådan framgång var många förväntansfulla, då en välfylld plånbok och nöjda sponsorer ger finfina förutsättningar för föreningen att presentera ett kraftfullt lag kommande säsong.
Luleå Hockey har två sportchefer som hjälps åt att värva spelare till herrlaget, och likt så många tidigare år så kunde man läsa i tidningarna, att man "inte tänker förhasta sig, man har inte panik, vi väntar till rätt karaktär dyker upp” med mera. Veckorna och månaderna passerade, men inget ”pulver” presenterades. Samtidigt kunde man läsa att övriga lag kunde signa diverse poängmakare till sina lag.
Tyvärr slutade det med att man gjorde det man inte skulle göra, att panikvärva mediokra och skadade spelare, vilket man skulle undvika. Att bara skylla på en ”stillastående” spelarmarknad håller såklart inte på denna nivå. Man ska inte underskatta att vårda sitt varumärke gentemot framgångsrika spelare, agenter, sponsorer, medlemmar och supportrar, därför är sportchefernas agerande väldigt viktigt, då ett varumärke tar otroligt lång tid att bygga upp, men kan raseras under ett ögonblick.
Många bärande spelare har haft långa svackor, hängt med huvudet och i vissa fall sett omotiverade ut. Vi har haft ett powerplay som inte fungerat, straffläggningar som varit under all kritik, med tre tränare borde man fått ordning på detta redan under hösten. Kan det varit bristen på utlovade poänggörare som gjort spelare och tränare frustrerade?
Luleå Hockey Förening är idag ett ganska stort företag som omsätter hundratals miljoner, och med ett sådant misslyckande krävs det en ordentlig rannsakan av vad som gick fel, och hur man ska undvika detta framledes. Det bör även medföra konsekvenser, då ansvariga är högt avlönade chefer, det är så det måste fungera i ett välmående företag. Nu är det upp till vd och ledning att ta tag i saker och ting.
Väl mött till hösten, då vi återigen går för guldet!