Insändare: Löftena är en bluff – vården håller på att rasa samman

Vårdpersonalen kämpar och kämpar för att orka ta sig igenom arbetsdagen. 
Stressen tar kål på en och till slut kraschar man. Det är ett så sjukt system. Det är inte ens realistiskt.

Hur kommer detta att sluta?
Vad krävs egentligen för att den här verksamheten ska förbättras ? 
Ska inte utvecklingen inom vården leda mot bättre och starkare mål? 
Ska vi inte inspirera fler till att söka sig till vården och gå utbildningar för att det är ett spännande och givande arbete? För att det kan vara ditt drömjobb?

Om det fortsätter så här kommer halva Sunderby sjukhus stängas. Avdelningar kommer stå tomma inom kort. Det är tragiskt. Det är väl inte så här vården ska framstå? Det är skandal, rent ut sagt!

Det är människoliv vi har hand om och inte döda ting såsom varor på din dagligvaruhandel. Börjar vi inte med att ta hand om personalen, vem ska då ta hand om patienterna när personalen är borta?
Ja, vi är många som undrar. Att till exempel få vänta på akuten i två dygn, att inte få hjälp i tid eller inte hjälp alls, är det som många patienter behöver genomgå. 

Om arbetsvillkoren och arbetsmiljön hade sett annorlunda ut hade fler ungdomar varit positiva till att välja vårdyrket. 
Det måste bli mer attraktivt. 
Men politikerna verkar vilja att vården ska rasa. Rasa samman i små, små bitar tills ingenting finns kvar. Och ja, det är så det kommer att bli, om det får fortsätta så här. Jag har jobbat inom vården sedan 2010. 

Är man en kämpe eller är man vek? 
Ska man gå vidare eller stanna kvar? 
Det är så otroligt många duktiga, omtänksamma undersköterskor, sjuksköterskor, barnmorskor, läkare och annan vårdpersonal som önskar de hade livskvalitet, för tyvärr har vi inte det idag. Vad är livskvalité?