I ett modernt och upplyst samhälle är de flesta  överens om alla människors lika värde. I Sverige lever dock medeltida värderingar kvar i ett visst avseende.

Vi har en icke-vald statschef som utses inte på grund av kompetens och duglighet, utan för att han är född i en viss utvald familj. I en demokrati ska inte statliga uppdrag gå i arv, trots det ärvs fortfarande det högsta ämbetet i vårt land.

Förmodligen är kungen väl medveten om det sjunkande stödet för monarkin. En öppning för att få igenom ett nytt statsskick finns inom räckhåll. Ett scenario kunde ju vara att kungen abdikerar, vilket skulle göra honom historisk! Kungar och drottningar hör inte hemma i vårt moderna samhälle, däremot kan de få plats i historieböckerna!  Där kan han bli ihågkommen som Carl den siste Gustav. Ett historiskt namn som lämpar sig oavsett om han stiger ner från tronen eller blir avsatt genom riksdagsbeslut.

När Republiken Sverige blir verklighet kommer vi att se en mängd positiva förändringar.

Demokratin fullbordas! Sverige uppnår jämlikhet inför lagen. Ingen särbehandling av en grupp människor bara för att de råkar födas inom en utvald familj. Idag har den som råkat ärva tronen straffrihet utom i civilrättsliga frågor, samtidigt som kungafamiljen enligt grundlagen saknar religionsfrihet.

Vi får ett modernare och mer rakryggat samhälle. Vi kommer undan fjäskandet och underdånigheten samt personkulten som frodas inom monarkin.  

Här passar det bra med ett citat från Vilhelm Moberg,  "Kungadömet frammanar och utvecklar några av människors mest förödmjukande egenskaper: Begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den böjda ryggen inför överheten. Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva även om det inte är dess avsikt." Så sant ännu idag!

Det finns många goda anledningar att låta Carl Gustav Bernadotte bli Carl den siste Gustav.

Erland Eriksson 

Republikanska föreningen Norrbotten