Länsstyrelsen i Norrbotten vägrade svara på frågor i en undersökning av Näringslivets Regelnämnd. Norrbottenstidningarna skrev om detta den 21 januari och om länsrådet Johan Anttis förklaringar till sitt agerande.
Jag blev riktigt besviken på Johan Anttis ursäkter att inte svara. Han menar att det var frågor med syftet att påvisa ett visst förhållande. Jag förstår inte att detta kan vara ett skäl för länsstyrelsen att inte svara när det inbjuds till det. Det är att gömma sig.
Min syn på detta är ungefär den här. Jag har under hela mitt yrkesliv arbetat i offentliga organ som ständigt var utsatta för omvärldens kritiska ögon,
Länsstyrelsen är ett offentligt organ som alltid måste tåla att granskas både av snälla granskare och av sådana som vill påvisa något som granskaren, rätt eller orätt, missuppfattat eller vantolkat eller helt enkelt har ett bestämt syfte med. Länsstyrelsen finns inte för sin egen skull. Länsstyrelsen är regeringens verktyg i Norrbotten och ska ha öra och öga mot norrbottningarna, invånarna och företagen bland annat. Länsstyrelsen i Luleå har nu under en följd av år skaffat sig ett dåligt rykte i omvärlden, naturligtvis inte av alla, men av alltför många: självtillräcklig och ofelbar i egna ögon har blivit mer och mer uttalat. Länsledningen försvarar i stället för att öppet säga att "det här vill vi tala mer om med er".
Denna besvikna syn bland alltför många om hur länsledningen i Luleå numera agerar kan inte vara någon hemlighet för Johan Antti. Att då inte ta den erbjudna chansen att svara på frågor, i synnerhet om de är beställda av företrädare för näringslivet, är så fel som det kan bli. Att agera så bör vara totalt främmande för en företrädare för ett offentligt organ. Det är att krypa undan och gömma sig. Tanken är nästan frankt uttalad att den nuvarande länsledningen helst vill ha bara snälla frågor och inte ifrågasättas för övrigt.
Min undran är. Hur kan länsstyrelsen ha blivit så här? Kan man "främja länets utveckling och noga följa tillståndet i länet" utan att med öppna sinnen ta reda på fler synpunkter än sina egna? Kan man "inom sin verksamhet främja samverkan mellan.... relevanta aktörer" genom att krypa in i sin egen värld och inte svara på frågor utan bara ha färdiga svar på allt? Citaten är från regeringens länsstyrelseinstruktion.
Inte ett uns av ödmjukhet i sin samhällsuppgift ser jag i Johan Anttis svar. Att utfall av lagtillämpning kan bli olika i olika län beror bara, enligt honom, på olika förhållanden i länen. Detta är inte sant, det är bara en – självklar - aspekt! Men olika utfall i lagtillämpningen har också andra orsaker. Det tror jag många norrbottningar har erfarenhet av, tyvärr. Naturligvis består länsstyrelsen, nu som förr, av människor som behöver lära av varandra och av andra län. Kompetensutveckling är en viktig angelägenhet och en sådan utveckling inrymmer flera olika dimensioner utöver att kunna lagstiftning. Olika utfall i samma frågor mellan olika län beror ofta just på brister i detta avseende.
Jag tror inte att jag någonsin förut blivit så medveten om att detta handlar om svåra problem som länsstyrelsen har.
Jag tillönskar den nya landshövdingen, som precis nu tillträder, lycka till i sitt viktiga arbete med kompetensutveckling i länsstyrelsen.